Elin har fått komma hem.
Den 10 januari i år fick Elin Gunnarsson lämna denna jämmerdalen, som hon brukade kalla tillvaron här nere, och flytta hem till den Herre och Frälsare som hon så högt älskade. Under de knappt tjugosju år som hon fick uppleva lämnade hon väl ingen oberörd genom sin frimodiga och trosvissa bekännelse. Det är många människor som genom Elin fått en påminnelse om vad våra liv här på jorden ytterst går ut på. Hon brukade säga att hon önskat att få bli missionär om hon kunnat resa ut i världen. Visst blev hon en stor missionär i sin omgivning!
Elin ägde en förtröstan och tillit till Jesus som få andra. Det yttrade sig bl.a. i ett rikt böneliv, där ingenting var för stort och ingenting för litet och obetydligt att bedja om. Mitt i vardagen och bland andra människor kunde och vågade hon bedja. En särskild händelse som undertecknad aldrig lär glömma var när jag och min familj, tillsammans med Elin tittade på en sportsändning på teve, när plötsligt en mycket skarp blixt skar genom rummet. Ingen av oss hade märkt något annalkande åskväder så vi blev väldigt överrumplade. Men knappt hade skenet från blixten lämnat rummet förrän Elin utbrast: "Här måste bedjas!" Det var typiskt för henne att inte börja dra ut elsladdar från vägguttagen utan direkt vända sig till den som är Herre också över väder och vind.
Elin hade alltid en längtan till löfteslandet. Ofta talade hon om den glädje som väntar Guds barn i himlen. Denna längtan förstärktes än mer när hon i fjol våras drabbades av den tumör som skulle ända hennes liv. Så gott som vid varje tillfälle vi träffades, påminde hon om hur mycket hon såg fram emot att få vara tillsammans med Jesus för evigt.
Det var inte svårt att tala med Elin om döden och evigheten. Hon förde det nämligen oftast själv på tal. Vad som skulle stå i hennes dödsannons, och vilka sånger som skulle sjungas vid jordfästningen, hade hon själv bestämt. Det blev de sånger som hon själv så många gånger sjöng för oss, sånger som ger uttryck för den enkla och enfaldiga tro som har sin vila och trygghet hos Jesus, alla syndares vän. "Jesus för världen givit sitt liv", "I djupet av mitt hjärta", "Var jag går bland skogar berg och dalar", "O, store Gud" och "Salig för intet, frälst utav nåd", är sånger som vi förknippar med Elin. Dessa sjöngs i en fullsatt Markuskyrka den 19 januari. Det bibelord som utgjorde grund för griftetalet var också ord som Elin ofta, ofta brukade trösta både sig själv och andra med, Joh 11: 25f, "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö."
Den Frälsare som Elin så fast förlitade sig på är också din och min Frälsare. Vi kan också helt förlita oss på honom. De löften som Elin trodde på skall också du och jag trygga oss vid. Då skall vi allesammans få mötas igen där inga tårar, ingen nöd, ingen plåga, ingen djävul och ingen död mer finns. Där får vi tillsammans med Elin evigt lovsjunga Lammet som tog bort all världens synder, också dina och mina synder.
Minnet av Elin kommer så småningom att mer och mer förblekna, men föremålet för hennes tro, Jesus Kristus, är densamme i går och i dag och i all evighet. Han och hans ord och löften kommer alltid att bestå. Amen.
Frid över Elins minne.
Lars Gunnarsson
Arbete och vila
Tidningar och TV-nyheter berättar om en ny folksjukdom som man kallar utbrändhet. Det är när människor med stress och för hög arbetsbörda arbetar tills de "går in i väggen": dvs. de kommer till en gräns då de inte orkar mer, och kroppen och psyket säger ifrån. Plötsligt kan dessa annars så flitiga arbetstagare inte göra någonting, de blir apatiska och får sjukskriva sig, kanske för en lång tid. Detta verkar vara ett modernt fenomen och det verkar vara ett västerländskt fenomen.
Det har blivit poplärt att skylla detta fenomen på den lutherska arbetsmoralen. Men sådana påståenden har ingen grund alls i verkligheten och har vederlagts av moderna lutherforskare. Tvärtom, uppstår detta fenomen i ett samhälle som saknar spår av den lutherska arbetsmoralen, ty för Luther var arbetet ingen tung strävsam plikt, utan tvärtom ett kall som man fann sin glädje i. I den lutherska arbetsmoralen blev arbetet meningsfullt inte på grund av lönen utan för att man i vad man än gjorde i samhället utförde en kärlekstjänst för nästan, vare sig man som piga mjölkade korna eller som präst celebrerade mässan. Alla hade ett värde.
Idag värderas arbetet efter lönestatus. Det är inte särskilt uppmuntrande när de tyngsta yrkena t.ex. inom vården har de lägsta lönerna. Men många har också menat att utbrändhet bottnar i ett hårdnande samhällsklimat med alltför stora förväntningar. Ofta måste båda föräldrarna förvärvsarbeta och barnen får sin tillsyn på daghem och fritidshem. När det blir helg försöker föräldrarna så gott de kan ta igen sin förlorade tid med barnen med diverse aktiviteter. TV och reklam sporrar till statusjakt. Man ska klä sig rätt, sporta och ha minst lika fint hus som grannen, och då kanske det krävs mer övertid. Man ska vara vacker och smal. Alla högt ställda förväntningar från omgivningen och arbetsgivarens krav på resultat kan skapa frustration och vanmakt, när man inte når hela vägen fram.
I det perspektivet är Guds evangelium befriande. Det finns någon som inte ställer krav. Till Kristus får vi komma sådana vi är och Han tar emot oss, precis sådana vi är, hur misslyckade vi än känner oss.
Kristus sade: "Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ger er vila" (Matt.11:28).
Kristus talar inte om förvärvsarbete. Han talar om det tunga religiösa ok fariséerna lade på människornas axlar. Dessa i mänskliga ögon så fromma människor beskrev Guds heliga Lag som ett tungt ok som var och en förväntades bära. Vi frestas alltid av vår medfödda lagiska inställning att se tron som en religiös plikt bland alla andra plikter. "Arbete från sju till fyra. Umgås med barnen och så kvällsandakten. Sen var det ju förstås gudstjänst på söndag. Puh! Hur skall man hinna med att läsa Bibeln och be när man måste vila emellanåt? Det får jag ta imorgon istället."
Då kommer evangelium och knackar på vår stressade rygg: "Nu har du missförstått saken min vän. Du ska inte komma till Kristus för att arbeta. Du får komma till honom för att vila". Utanför honom är Lagens tunga ok. Men i honom finns bara vila. "Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ger er vila".
Du går inte till kvällsandakt och till kyrkan för att prestera. Du ska läsa din Bibel för att din själ behöver få sin välförtjänta vila. Vi människor tror av naturen att vi måste uppvisa ett visst mått av lydnad inför Gud för att han ska vara nöjd med oss, precis som arbetsgivaren förväntar sig arbete för att vi ska få lön. Men evangelium som möter oss i bibelläsningen och i kyrkans gudstjänst och predikan talar om för oss att Kristus redan inför Gud uppvisat den lydnad som krävdes av oss och att Han straffats för de fel vi begått under allt vårt presterande. Evangelium talar om för oss att vi är förlåtna, våra synder är sonade, vår skuld är avbetalad. Du är förlåten, du är frikänd, du är rättfärdig genom Kristi kors och blod.
Ibland är förstås inte arbetet bara tungt, utan också roligt, när vi får visa upp något bra vi gjort för arbetsgivaren. Men den som kräver lön av Gud för arbetsförtjänst tillbakavisar Gud strängt: "Du har inte burit fram brännoffersfår åt mig eller ärat mig med dina slaktoffer. Jag har inte vållat dig arbete med matoffer eller möda med rökelse. Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. Istället har du vållat mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar. Det är jag, som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg." (Jes.43:23-25)
Den arbetsmöda som ledde till att vår gemenskap med Gud upprättats är inte vår religiösa plikt, utan Kristi lydnad för Gud heliga lag, Hans tunga steg mot Golgata kors och blodet som rann för våra synders skull. Därför är det att vända upp och ned på verkligheten att påstå att bibelläsningen och att gå i kyrkan är en tung religiös plikt. Tvärtom är det evangelium som vi hör predikas något som tar bördan ifrån oss och skänker sann ro och vila för själen."Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ger er vila"
Oftast är det stoltheten som är svårast att erkänna. Det största hotet mot tron är den religiösa stoltheten. Den säger inte "Jag fattig syndig människa", den säger: "Jag kan, jag har i alla fall försökt leva upp till Guds förväntningar. Jag har gjort så gott jag har kunnat inför Gud. Därför borde han för mina ansträngningars skull se på mig med blida ögon". Den fariseiska människan gör ungefär som vi förväntas göra inför arbetsgivaren när vi söker jobb. Han försöker ta fram det sina bra egenskaper inför Gud och förringa sina dåliga egenskaper. Men Guds lag kräver mer än en hyfsad prestation. Guds lag kräver fullkomlig lydnad. När en man påstod att rättfärdiggörelsen inte bara handlade om vad Kristus gjort, utan också vad vi människor för så bad jag honom att smaka på ett bud för att se hur långt han skulle komma i sin strävan upp mot Gud. Kristus sade ju: "Var fullkomlig som er Fader i himlen är fullkomlig". Jag visste att om han bara smakade på det budet en liten stund så skulle han direkt gå "in i väggen". Om man verkligen tar Guds lag på allvar, vilket vi ska göra, så kommer man förr eller senare fram till väggen. Vid den väggen tar alla våra ansträngningar att blidka Gud på lagens väg slut. På den väggen står: "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud" (Rom.3:23).
Många av de människor som beskrivs i Bibeln gick in i den väggen. När David avslöjades av profeten Natan utbrast han: "Jag har syndat mot HERREN" (2 Sam.12:13), när Jesaja mötte Guds helighet utbrast han: "Ve mig, jag förgås!" (Jes.6:5) och när Paulus rannsakade sig själv inför Guds lag utbrast han: "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?" (Rom.7:24)
Men när Guds heliga lag som en vägg sätter stopp för våra ansträngningar att på lydnadens väg blidka Gud då gör evangelium en korsformad dörr i den väggen och inbjuder oss att komma till Kristus för att hos Honom få nåd och förlåtelse. Till David sade Gud genom profeten: "Så har också HERREN förlåtit dig din synd" (2 Sam 12:13) Till Jesaja sade Gud genom serafen: "Din missgärning [har] tagits ifrån dig och din synd är försonad" (Jes.6:7) och Paulus bekänner att han genom evangelium förstod att han var frälst genom Kristus Jesus (Rom.7:24).
Det är inte säkert att vi kan komma ifrån de förväntningar samhället ställer på oss. Gud har inte heller lovat att arbetet skall vara frid och fröjd, utan törne och tistel (1 Mos.3:17). Men visst är det väl underbart att veta att det i alla fall finns en plats dit vi kan komma, hur trötta, jagade, stressade och frustrerade vi än känner oss, nämligen till Kristus Jesus själv, en plats där du inte skall ge utan ta emot, inte prestera utan vila i Hans förlåtelse. Och det är när vi fått del av Hans dyra nåd, när vi får tron på Hans gränslösa kärlek som vi får nya krafter att tjäna våra medmänniskor och ta nya steg på lydnadens väg. Evangelium är sann vila för själen. Sabbatsbudet finns inte i det nya förbundet, men om budet att helga vilodagen har Luther lärt oss är att vi ska: "Frukta och älska Gud så att vi inte föraktar predikar predikan och Guds Ord utan håller det heligt, gärna hör och lär oss det".
Denna vila kommer alltså till oss när vi hör och läser Guds heliga Ord i andaktsstunden och i kyrkan. När vi faller ner för altaret vid nattvarden så ställs inga lagens krav och förväntningar, vi får komma tomhänta och ta emot de dyra löftesorden: "Till syndernas förlåtelse" och underpanten på samma förlåtelse: Kristi kropp och blod under bröd och vin. Och den evangeliska avlösningen innehåller inga om och men, utan förkunnar: "Dina synder är förlåtna, gå i frid". Varje gång vi tar del av evangelium i Ord ochsakrament så hörsammar vi Kristi dyra inbjudan: "Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ger er vila"
Sammanhanget kan hjälpa till att förklara motsägelser som handlar om Bibelns läror – sådant som Gud vill att vi ska tro och göra.
av Forrest Bivens och John Schuetze
David kände en dämpad glädje inom sig då han började prata med sina föräldrar. Han var glad för den här gången kände han på sig att han kunde visa dem några oemotsägliga motsättningar i Bibeln. Men samtidigt var han nedstämd för han ville inte såra dem och fastän hans samtal med kompisar i gymnasiet hade nött bort mycket av hans egen tillit till Bibeln hade han ändå kvar en viss känsla för den gamla boken.
”Mamma, pappa, nu har jag tagit reda på några riktigt allvarliga motsägelser i Bibeln.”
Jimmy och Johanna reagerade båda på samma sätt och svarade nästan unisont: ”David alla motsägelser i Bibeln är allvarliga tycker vi!” Sedan fortsatte Jimmy: ”Men kom ihåg att de bara är påstådda motsägelser tills de är bevisade.”
”Jag menar att den här gången handlar det om Bibelns läror – sånt som Gud säger att vi ska tro och göra. Ni vet, den kristna tron och kristen livsstil!” Davids röst var uppriktig och allvarlig.
”Okej,” svarade Johanna. ”Berätta vad du menar.”
David fortsatte. ”Jag har markerat ställen i min Bibel som bevisar vad jag säger. Först säger Bibeln att vi ska göra goda gärningar och sedan säger den att vi inte ska göra det. Ibland står det att vi ska älska våra föräldrar och ibland att vi ska hata dem. Och det mest förvirrande är nog det här: På ett ställe står det att vi är rättfärdiggjorda inför Gud genom tron och på ett annat ställe att vi blir det genom goda gärningar. Fattar ni? Det här är stora frågor för dem som är kristna! Bibeln motsäger sig själv då den lär oss vad som är rätt och fel.”
Nu var det Jimmys och Johannas tur att ha blandade känslor. De kände sig glada därför att de hade läst en av böckerna som deras pastor hade gett dem och för att de hade studerat just de här anklagelserna mot Bibeln. De var beredda att tala med sin son om dem. Ändå kände de sig nedstämda för de insåg hur stort intryck David tog av de kamrater på skolan som gjorde allt för att underminera Guds ords integritet.
Jimmy började stilla: ”Får jag se de där ställena, David.”
De två första verserna stod nära intill varandra: Matteus 5:16 och 6:1. Den första löd: ”Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen”, och det andra löd: ”Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen.”
Vid en första genomläsning verkade det som om dessa ställen hade motsatta budskap. Vi ska göra goda gärningar öppet så att människorna kan se dem, och sedan ska vi inte göra goda gärningar öppet, för att människorna inte ska bli fixerade vid dem.
Johanna fortsatte: ”Jag tycker att vi läser verserna som kommer före och efter de här ställena. Här är det viktigt att läsa hela sammanhanget i det Jesus säger.”
David förstod snart hur viktigt det var att göra så. Jesus uppmanade sina lärjungar att fortsätta att leva på ett sådant sätt att människorna tog intryck av det och prisade Gud. Men det andra stället handlade om en annan sak – om vårt motiv. Vi ska inte göra goda gärningar för att vi själva få beröm eller för att underblåsa vår fågänga.
”Märker du det, David? frågade hans mamma. ”Det märks väl tydligt då man läser de här verserna i sitt sammanhang att de kompletterar varandra och inte motsäger varandra? I det ena stället befaller Jesus goda gärningar, men i det andra varnar han för att ha felaktiga motiv för att göra goda gärningar.” David nickade sakta sitt medhåll.
”Vad säger ni om de här ställena som handlar om hur vi ska vara mot våra föräldrar då?” undrade David. ”Hedra din far och din mor” är ju ett av Guds tio bud, men i Lukas 14:26 säger Jesus: ’Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor... så kan han inte vara min lärjunge.’”
Jimmys röst var vänlig men bestämd: ”Det står mer än så i den där versen, David. Det står också att man ska ’hata’ sin hustru, sina barn och sitt eget liv då man följer Jesus. Och jag håller med dig att det kan verka som en enorm motsägelse till alla bud om att vi ska älska varandra. Men i rättvisans namn måste vi låta Bibeln förklara de termer den använder.
”Det märks tydligt av sammanhanget och i parallellversen i Matteus 10:37 att det betyder att vi ska älska våra föräldrar och vår familj mindre än vi älskar Jesus Ordet ’hata’ har en vidare betydelse i bibliskt språkbruk. I 1 Mosebok 29:30, till exempel, får vi veta att Jakob älskade Rakel mer än han älskade Lea. I nästa vers står det ordagrant på hebreiska att Lea var ’hatad’. I Bibelns språkbruk är det två sätt att säga samma sak.
”Det här är inte någon riktig motsägelse utan i stället ett exempel på hur ordens betydelse kan variera mellan olika språk. Förra veckan då ditt fotbollslag vann sin match sa du att ni hade ”tagit död” på det andra laget och nu i morse sa jag att de nya skorna ”tar död” på mina fötter. I vårt språk betyder ”ta död på” mycket mer än att döda någon. I Bibelns språkbruk betyder ’hata’ ibland att man älskar någon mindre.”
”Jag förstår vad du menar,” mumlade David, ”glöm att jag tog upp det. Förlåt.”
”Du behöver inte be om förlåtelse för det,” sa Johanna. Det är inte fel att ta upp det som man undrar över så länge man är villig att acceptera förklaringar. Men vi är väl inte klara än? Du nämnde något om påstådda motsägelser om hur vi kommer i ett rätt förhållande till Gud, eller hur?”
”Ja”, sa David. I Romarbrevet 3:28 och 4:5 säger Paulus klart och tydligt att vi blir rättfärdiga iför Gud bara av tron och utan gärningar, men i Jakobs brev 2:24 står det att en människa blir rättfärdig genom det hon gör och inte bara genom tron.”
”Mamma och jag har fått lära oss att det är bäst att läsa de här kapitlen i sin helhet så att Paulus och Jakob själva får förklara vad de menar och vad de vill komma fram till,” svarade Jim. ”Paulus hävdar att vi blir förklarade rättfärdiga inför Gud endast genom trons gåva som håller fast vid Kristus. Jakob förnekar inte det utan är bekymrad över att människor tror att de är rättfärdiga genom en ’tro’ som egentligen inte alls är tro. Den sanna tron som håller sig till Kristus och hans gärning leder alltid till goda gärningar. En falsk tro gör inte människan rättfärdig och den leder inte heller till några goda gärningar. Då Jakob säger att vi blir rättfärdiggjorda av tro och gärningar är det hans sätt att med starka ord betona att vi blir rättfärdiga genom en sann och levande tro och inte genom någon död tro som aldrig bär frukt.”
”I ärlighetens namn,” fortsatte Jimmy, ”måste vi också lägga till att många som studerar Bibeln tänker sig att Paulus betonar hur vi blir rättfärdiga inför Gud (genom tron), medan Jakob talar om hur de troende är rättfärdiga i andra människors ögon (genom sina gärningar). Det här påminner oss om att allt vi behöver göra är att visa på en vettig och möjlig lösning på påstådda motsägelser och det räcker för att tillfredsställa ärliga människor.”
”Jaha, det här har varit till hjälp för mig, mamma och pappa. Jag har fortfarande några allvarliga frågor som jag vill ha svar på, men de får vänta till en annan gång.” Föräldrarna var glada över att kunna hjälpa sin son – och såg fram emot att få göra det igen.
Forrest Bivens och John Schuetze är lärare vid Wisconsin Lutheran Seminary (WELS pastorsseminarium) i Mequon, USA.
Baksidan 1:2001
Om någon kom till en sädesskyl som skulle
ge tjugo mått, gav den endast tio, om någon kom till vinpressen för att ösa upp
femtio kärl, gav den endast tjugo. Jag slog er med sot och rost
och alla era händers verk med hagel, och ändå vände ni er inte till mig, säger Herren. (Haggai 2:17,18
Det var en hård men nödvändig läxa, en som vi var och en måste lära oss förr eller senare. Gud är inte nöjd med andra platsen i våra hjärtan. Han förväntar sig mer än ljumma rester av oss. Han är Skaparen. Han är alla kungars Kung och alla herrars Herre.
Gud uppskattar inte heller våra ursäkter. De roar honom inte och de fungerar inte. Judarna på Haggais tid trodde att de hade en inbyggd ursäkt. De hade levt i exil i många år. De hade förlorat sina hem och sin egendom. Men nu hade de återvänt hem och det var dags att börja återuppbyggandet. De behövde reparera sina hem. De behövde fylla förråden med vin och säd och se till att boskapshjordarna växte. De tyckte att Herrens hus kunde vänta.
Deras ”mitt hus först-attityd” stod hindrande i vägen för att Gud skulle kunna välsigna dem. De led förluster därför att Herren slog ner deras ansträngningar med sot, rost och hagel. Människorna kom med lama ursäkter för sin brist på intresse för att ställa Guds hus i ordning och Gud gjorde vad som var nödvändigt. Eftersom de inte vände sig till honom och ärade honom undanhöll han dem sin välsignelse.
Vad har vi att lära av det? Desto mer vi med stolthet arbetar för vår egen vinning, ju mindre kommer vi att ha. Ju mer vi arbetar för Herren som hans ödmjuka tjänare, desto mer kommer vi att ha.
Gör inte också vi oss skyldiga till att ge Herren ljumma rester? Vi är hela tiden upptagna med något, men hur mycket av tiden ägnar vi åt att tjäna Herren? Vi lägger vår gåva i kollekten men hur mycket behåller vi för oss själva? Våra tankar är alltid sysselsatta, men med vad? Fylls de av funderingar kring investeringar, hus, bilar, skotrar och motorcyklar? Kläder och andra saker? Resor och avkoppling?
Låt oss vända oss till Herren med en syndabekännelse på våra läppar. Låt oss tro Guds löfte om förlåtelse i Kristus. Låt oss ge vår Herre den förnämsta hedersplatsen i våra hjärtan och liv. Det förtjänar han. Han har gett oss syndare som inte förtjänade det den första platsen hos sig då han lät sin egen Son dö för att frälsa oss och göra oss till sina egna genom tron.
Herren, hjälp mig så att det i mig inte finns några fler ursäkter för att smita undan din vilja, utan i stället ett tacksamhetens och kärlekens gensvar på din oförtjänta kärlek till mig i Kristus.
Baksidan 2:2001
Syndabekännelsen betyder att jag finner
hjälp att bryta syndens vana
Vi skall aldrig
mer säga: ’Vår Gud’ till våra
händers verk. Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet.” (Hosea 14:4)
”Älskling, förlåt
mig. Det kommer aldrig att hända igen. Jag lovar!”
Hon tittade inte
på honom. Det hettade och ömmade i kindbenet. I sitt hjärta visste hon inte vad
hon skulle känna. När han slog henne förra månaden hade han lovat samma sak.
Men nu hade det hänt igen.
De som är offer
för övergrepp får ofta höra ursäkter. Ändå slår förövaren ofta till igen. Är
det därför att han inte var uppriktig då han bad om förlåtelse? Inte nödvändigtvis. Synden kan bli en vana som det kan verka
omöjligt för syndaren att bryta.
Varje synd kan
bli till en sådan vana. Skvaller är ett exempel. Vi vet att skvaller är fel. Vi
ber Gud förlåta oss. Vi kanske till och med säger: ”Jag ska aldrig mer höra på
skvaller.” Nästa gång vi hör någon säga: ”Har du hört vad Pia har gjort?”
spetsar vi öronen så att vi inte går miste om någon enda saftig detalj.
Hoseas ord ger oss två viktiga hjälpmedel till att
bryta syndens vana. Det första är motivation. ” Hos
[Herren] finner den faderlöse barmhärtighet.” När profeten beskriver människor
som ”faderlösa” menar han att vi är hjälplösa. Av egen kraft kan vi inte
kontrollera vårt humör eller vår tunga. Men vår Fader hjälper oss. Han rördes
av sin egen barmhärtighet att stryka ut vår synd på grund av Jesu oskyldiga
lidande och blodiga offer på korset. Genom sin kärleksfulla förlåtelse ger han
oss all anledning att återvända till honom och lyssna till hans plan för vårt
liv.
Det andra
hjälpmedlet Hosea ger oss är den kraft som ligger i
att vi är många. Hosea skriver: ”Vi skall aldrig mer
säga: ’Vår Gud’ till våra händers verk.” Hosea
uppmanar oss troende att bekänna våra synder tillsammans.
Vi gör det även
idag. Då vi samlas med andra kristna och bekänner våra synder förstår vi också
att vi ska stödja och hjälpa varandra i vår gemensamma kamp mot synden.
Ja, vi kan till
och med be medkännande och mogna kristna att hjälpa oss i vår personliga kamp
mot synder som har blivit till en obrytbar vana. Sådana kristna kan leda oss
till bibelställen som hjälper oss att ändra vårt tänkesätt så att vi blir
koncentrerade på det som behagar Gud. De kan också hjälpa oss att göra en plan
som kan hjälpa oss att bryta syndiga vanor. Vi kan gör
oss själva ansvariga inför en sådan kristen vän och lova att då vi blir
frestade ringer vi till honom eller henne för att få hjälp och stöd.
Syndabekännelse
innebär förändring. Den helige Ande förändrar oss. Han ger oss sina löften. Han
ger oss medkristna som hjälper oss använda Guds ord. Med dessa redskap vinner
han stora segrar över syndiga vanor.
Barmhärtige Gud, ge mig din välsignelse då jag använder dina mäktiga redskap till att förändra mitt syndiga liv. Amen.
Internet –välsignelse eller förbannelse?
Internet är det nya mediet där du kan få hela världen direkt in i vardagsrummet med hjälp av några tangenttryckningar på PCn. Kanske tillhör du dem som bara har hört talas om det men har så stor respekt för PCns tangentbord att du ännu inte har kastat dig ut i det stora världsnätet (World Wide Web – www). Kanske har du några gånger vågat dig ut på det stora kaotiska nätverket av hemsidor. Kanske tillhör du dem som är välbekant med det och sitter i timmar och surfar på nätet från sida till sida, hela tiden nyfiken på vad som döljer sig bakom den spännande länken eller det färgrika baneret. Kanske är du så avancerad att du har gjort egna hemsidor där du presenterar dig själv och dina åsikter, hobbyer, älsklingsdjur, familjens lilla nyfödda, osv. Eller hör du kanske till de förnuftiga som använder Internet endast till att skaffa dig nyttig information.
Internet - möjligheterna verkar vara obegränsade, både på gott och ont…
Låt oss ta det sista först: Som så mycket annat i denna världen kan även Internet missbrukas till att främja det onda och nedbrytande, och det görs i stor stil. Internet är ett område av samhället där det är väldigt svårt att kontrollera det som serveras. Vi har alla hört groteska nyheter om grupper av pedofiler som utväxlar pornografiska bilder av barn på nätet. Det finns tusentals nätplatser som serverar grov porr och våld raka vägen in i vardagsrummet. Det finns diskussionsgrupper som främjar terror och nynazism. Ja, allt det negativa man kan tänka sig finns på Internet. Och det är inte svårt att leta sig fram till det om man så önskar.
Detta missbruk av Internet är en stor förbannelse. Det bidrar till att fördärva moralen i ett samhälle som redan är korrupt, andligt talat. På Internet finner vi tydliga uttryck för den beskrivning Guds ord ger av människan som hänger sig åt sina syndiga begär (se 2 Petr 2:14, Judas 18, Ef 4:19).
Men rätt använt kan Internet också vara till välsignelse. Det kan vara ett kraftigt medel till att sprida evangeliets budskap till människor som annars aldrig skulle sätta sin fot innanför kyrkan. Eftersom Internet är så fritt, är det också fritt fram att sprida den sunda läran och det glada budskapet om Frälsaren. Med enkla och billiga medel kan vi nå ut genom Internet och använda det som en del av vårt arbete med att uppfylla Kristi heliga uppdrag till sin kyrka.
Också många i vår kyrka har allt eftersom förstått värdet av Internet. Flera av våra församlingar har egna hemsidor där de informerar om tid och plats för gudstjänster och lägger ut predikningar, andakter och annat nyttigt och uppbyggligt material. På annan plats i tidningen finner du en lista över nyttiga hemsidor som vi kan uppmana dig att bekanta dig med och flitigt besöka.
På Internet kan man vara anonym. Människor kan surfa igenom hemsidorna utan att någon vet vem man är och man behöver inte ge sig till känna. Internet kan därför aldrig ersätta den kristna gemenskapen och det regelbundna gudstjänstlivet. Att samlas omkring Guds ord och sakramenten tillsammans med bröder och systrar i tron kommer alltid att utgöra själva kärnan i kyrkans arbete. Samlingarna kring nådens medel är kraftcentret i all kristen verksamhet. Men Internet är ett ypperligt verktyg till att sprida kristen kunskap och biblisk undervisning, och det är ett billigt sätt att informera om kyrkans existens, dess tro, lära och bekännelse.
EE
LBK i Sverige: http://www.lbk.cc
LBK i Norge: http://luthersk-kirke.no
S:t Jakobs församling, Piteå: http://stjakob.n3.net
S:t Markus församling, Ljungby: http://home.swipnet.se/markuskyrkan
Västerås lutherska församling, Västerås/Norrköping: http://www.lbk.homepage.com
S:t Paulus församling, Uppsala/Stockholm: http://www.algonet.se/~luther
Wisconsin Evangelical Lutheran Synod, USA: http://www.wels.net
Evangelical Lutheran Synod, USA: http://www.evluthsyn.org
Evangelisch-Lutherische Freikirche, Tyskland: http://www.elfk.de
Evankelis Luterilainen
Tunnustuskirkko, Finland: http://www.personal.eunet.fi/pp/jukkas
Stiftelsen Biblicum: http://www.biblicum.org