”Frukta inte!”

Tisdagen den 11 september. Världen kommer inte att bli som förr efter detta, har många sagt. Och det är säkert riktigt, sett med mänskliga ögon. Sett med Guds ögon däremot, är det ”inget nytt under solen”. Allt är som det alltid har varit i mänskligheten ända sedan syndafallets dag. Samma ondska och synd – kanske lite mer sofistikerad och utstuderad, kanske lite andra uttrycksformer – men likväl samma hat, samma vrede, samma obarmhärtighet och kärlekslöshet, och samma uppror mot Gud och hans vilja, finns bland människors barn.

I en tid som denna då världen är pressad av terrorn är det lätt att fyllas av rädsla. Det är till och med helt naturligt. ”Terror” betyder ”skräck, rädsla, fruktan”. Terror har alltid varit diktatorers och maktmänniskors medel att undertrycka människor. Och nu fylls världen av fruktan. De som står bakom terrorn har lovat att de inte ska låta världen få fred.

Till var och en som fruktar människor talar Gud klara och starka ord. Han säger: ”Ni skall inte bli förskräckta och inte vara rädda för dem” (5 Mos 1:29). Och Frälsaren själv säger till sina vänner: ”Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta. Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud. Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar” ( Luk 12:4-7).

Frukta inte! Låt dig inte terroriseras! Varför behöver vi inte frukta? Därför att han som är vår Gud har allting i sin hand. Till och med varje hårstrå på huvudet har han kontroll över. Hur skulle han då kunna glömma dem som han har köpt så dyrt med sin Sons blod! Hur skulle han kunna glömma sin egen dyrt köpta egendom? Han är vår allsmäktige och nådige Fader som har hela vårt liv i sin starka hand. Så frukta inte!

Påstådda motsägelser i Bibeln

Guds ord förblir sanning

av Forrest Bivens och John Schuetze

Det dröjde en bra bit in på sommarlovet innan David tog mod till sig och pratade med sina föräldrar. Det var inte rädsla som hindrade honom utan förlägenhet. Nio månader tidigare hade han sagt till sina föräldrar att han var säker på att Bibeln innehöll motsägelser. Nu, efter många samtal med dem ansikte mot ansikte, per telefon och via e-mail hade David inte samma uppfattning. Han kände att han var skyldig att säga det till sina föräldrar.

En prövad tro

”Mamma och pappa, jag skulle vilja tacka er för att ni inte slog ner på mig när jag sa att det fanns fel och motsägelser i Bibeln. Ni tog er tid att prata med mig om det här och ni tappade aldrig tålamodet, som jag trodde att ni skulle göra.”

”David,” svarade Jimmy, ”det är vi som ska tacka dig. Du fick oss att studera Bibeln mera noggrant än vi gör i vanliga fall. Vi blev tvungna att tänka igenom sådant som vi har tagit för givet.”

”Det stämmer,” tillade Johanna. ”Först trodde vi att utmaningarna mot Bibelns trovärdighet bara var stötestenar för vår tro. Men med tiden har vi förstått att de mer liknar en språngbräda till en prövad tro och ökad kunskap.”

”Ja, i varje fall har jag ändrat uppfattning nu,” sa David. ”Jag menar inte att allt i Bibeln går ihop för mig, men jag har inte lika bråttom att anklaga Bibeln för motsägelser. Jag upptäckte också att mina skolkompisar och ett par av lärarna också, som ledde attackerna mot Bibeln, snart förlorade intresset när jag erbjöd att komma med möjliga förklaringar på deras frågor.”

”Vi har lärt oss ungefär samma sak allihop av att studera synbara motsägelser i Bibeln,” försäkrade Johanna sin son. ”Pappa och jag har diskuterat det här tillsammans och kommit fram till att vi har lärt oss mycket. Vill du veta vad?”

”Visst,” svarade David, och undrade om hans föräldrar hade kommit fram till samma slutsats som han själv.

Fyra lärdomar för tron

Johanna började: ”För det första lärde vi oss något om dem som inte är intresserade av att finna lösningar på de så kallade motsägelserna. De vill hellre komma med anklagelser än söka efter sanningen. Många uppriktiga människor har säkert ärligt menade frågor att komma med, men många vill bara misskreditera Bibeln därför att de redan har bestämt sig för att förkasta den. De förkastar inte Bibeln därför att det finns motsägelser i den utan därför att Bibeln motsäger dem.”

”För det andra lärde vi oss en hel del om oss själva,” fortsatte Jimmy. ”Vi lärde oss att det är värdefullt att studera besvärliga ställen under bön, och med ett ödmjukt sinne. Gud vill fortfarande dölja en del för de visa och uppenbara det för de små barnen, som Jesus sa (Matteus 11:25-26). Vi lärde oss också att vi inte behövde vara rädda när människor utmanar eller förlöjligar Bibeln. Vi är ännu mer övertygade om att Guds ord kommer att bestå i evighet.”

”Och då vi lärde oss det här om oss själva blev vi också medvetna om en tredje sak,” fortsatte Jimmy, ”nämligen våra egna begränsningar. Det finns faktiskt en del ’som är svårt att förstå’ i Bibeln (2 Petr 3:16), och en del svårigheter verkar trotsa alla lämpliga svar. Vi har lärt oss att inte ens de största teologer och bibelvetare alltid kan harmoniera alla synbara motsägelser så att det mäskliga förnuftet blir tillfreds. Vi kristna kan inte vetenskapligt bevisa att alla naturvetenskapliga fakta i Bibeln är sanna. Vi kan inte alltid objektivt bevisa att bibeltroende historieforskare har rätt och icketroende historieforskare fel, när de helt tydligt har motsatt uppfattning i en fråga. Det verkar som om vi måste vänta på en del svar som vi söker tills vi kommer till himlen.

Efter en kort paus fortsatte Johanna: ”Den fjärde sanningen vi har lärt oss är den absolut viktigaste. Den rör Bibelns huvudbudskap och inte påstådda motsägelser. Ju mer vi har gått igenom Bibeln och annat material som vi använt i vårt sökande efter svar, desto mer har vi känt oss dragna till den sanningen att Gud, fastän vi är så syndiga, har gett oss en Frälsare i Jesus Kristus. Vi vet att det kanske låter lite banalt och mossigt, men ju mer vi har hört sanningen i Guds lag och evangelium, desto mer har vi kommit att älska hela Bibeln och oroat oss allt mindre för påstådda motsägelser. Vi fortsatte ändå att leta efter ärliga svar på frågorna. Men vi lärde oss att fastän vi inte kan hitta svar på alla svåra frågor till allas belåtenhet, kunde Gud ändå upprätthålla vår förtröstan på Frälsaren och på Skriften.”

Trons blickfång

”Då måste jag också få låta lite mossig – fast jag ska börja läsa vid högskolan nästa år,” svarade David. ”I varje fall så tycker jag samma sak. När jag tittade närmare på mina klasskompisar som kritiserade Bibeln förstod jag att de inte var särskilt hjälpsamma mot andra och inte lyckliga heller. Och hela den här tanken om människornas syndfullhet och att det behövs en Frälsare som Jesus fick dem att riktigt smälla av. De blev nästan hotfulla. Det gick så långt att det kändes som om jag skulle bli tvungen att välja mellan Jesus och de där kompisarna. Jag kan inte säga att jag är helt och hållet till freds med saker och ting. Men jag vill inte vända mig bort från Kristus och allt jag har lärt mig om honom av er och i kyrkan.”

Då sa Johanna: ”Det du säger får mig att tänka på något som jag läste i en av dina läroböcker som du hade lämnat på golvet för ett par månader sedan. Det var Benjamin Franklin som skrev något tänkvärt om människor som älskar att diskutera och debattera. Han noterade: ’De kanske vinner ibland, men de möts aldrig av välvilja, vilket skulle vara mycket bättre för dem.’ Jag hoppas att vi som kristna aldrig genom att vara påstridiga förlorar människors välvilja. Det är meningen att vi i kärlek ska hålla fast vid sanningen (Ef 4:15), låta Kristus vara det viktigaste och försöka tjäna andra med ödmjukhet och respekt (1 Petr 3:15-16). Vårt mål ska alltid vara att förkunna Kristus, inte att vinna diskussioner.”

Anvisningar

Forrest Bivens och John Schuetze ger följande anvisningar till dem som själva vill forska om påstådda motsägelser:

Var helt övertygad om att det finns en förklaring eller en sammanjämkning.
Studera sammanhanget noga för att fastställa författarens syfte.
Lägg även märke till parallellställen och deras sammanhang.
Anlita bibelkommentarer, ordböcker och uppslagsverk.
Tveka inte att be en pastor eller någon annan som är beläst i Bibeln om hjälp eller om mer material.
Kom ihåg att det räcker att hitta möjliga harmoniseringar för att bemöta påstådda motsägelser. Vår brist på visshet betyder inte att Bibeln brister i riktighet.

Forrest Bivens och John Schuetze är lärare vid Wisconsin Lutheran Seminary, Mequon, Wisconsin, USA

Vakna ur din slummer!

Romarbrevet 13:11

Och det skall ni göra, väl medvetna om tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare än då vi kom till tro.

”Säng! Säng! Härliga säng! Himmel på jorden för ett uttröttat huvud”, skrev Thomas Hood (1799-1854). En säng att sova i, en plats att vila på, kan kännas som himlen på jorden, särskilt efter en ansträngande dag. Sömn, fridfulla sömn, en Guds välsignelse!

Sömn är en fantastisk metafor för vi vet alla vad det innebär att sova. Vår Herre använde ofta sömnen som bild för något han ville lära oss. ”Sova” kan betyda ”att vara fysiskt död”. När Lasarus dog sa Jesus till sina lärjungar att Lasarus sov och att han skulle gå till Betania för att väcka Lasarus (Joh 11). ”Sova” kan också betyda passiv och likgiltig. Psalmisten försäkrar oss att Herren aldrig sover (121:4). Inte heller är han likgiltig angående sådant som händer med oss. Men aposteln Paulus visste att vi människor hemsöks av sömnighet i vårt förhållande till Gud.

Vi syndiga människor tycker om att framställa oss själva i bästa möjliga dager. Om vi under de senaste tio åren har visat den minsta gnutta intresse för vad Gud har att säga, ger vi oss själva godkänt betyg. ”Nej, inte jag. Jag är inte likgiltig mot Gud.”

Men en närmare granskning avslöjar likgiltighet i varje skrymsle av vårt liv. Tänk på de tillfällen då du har varit arg. Det är inte syndigt att bli arg, men ”grips ni av vrede, så synda inte” (Ef 4:26). När du blir arg, lyckas du då alltid med att säga sanningen i kärlek? Troligtvis inte. Låt oss gå rakt på sak: Bortförklarar du dina vredesutbrott? Förnekar du behovet av ånger med att säga: ”Det var inte bara mitt fel”? Detta är bara ett exempel på likgiltighet mot Gud.

När du ber om förlåtelse, menar du då alltid: ”Jag ska göra mitt bästa så att det inte händer igen”? När någon ber dig om förlåtelse, förlåter du då verkligen den där personen? Visar du uppriktig kärlek mot alla som har handlat fel mot dig? Hur är det med din iver att sprida den goda nyheten om Jesus? Brist på iver avslöjar ofta vår likgiltighet. Kommer du med ursäkter för din oro?

Sanningen är den att vi har somnat in på vissa områden i våra liv. Vi är likgiltiga inför det Gud säger. Stunden har kommit för oss att vakna upp ur slummern, omvända oss och finna förlåtelse i Jesus.

Jesus min Herre, förlåt mig för att jag har varit passiv och likgiltig mot dig i mitt liv. Jag ber att du genom ditt Ord gör mig medveten om mina svagheter. Fyll mig med glädje över att ditt blod har tvättat mig fullkomligt ren. Min Frälsare, jag behöver din hjälp att hålla mig vaken. Amen.

Pastorn som själasörjare

var ämnet för en fyradagars pastoralkurs i Ljungby 11-14 september. Alla LBKs pastorer deltog tillsammans med de flesta teologistudenterna. Dessutom deltog också en pastor från Finland och två från Lettland. Kursen hölls av Fred Matzke som är familjeterapeut vid en kristen familjerådgivningsbyrå i Milwaukee, Wisconsin. Han är bl.a. medförfattare till ”The Counseling Shepherd”, en lärobok i själavård som används vid bl.a. Wisconsinsynodens prästseminarium. Även om kursen blev starkt präglad av veckans allvarliga händelser i New York, var det en mycket lärorik och uppbygglig kurs. Bland temana som behandlades kan nämnas: Utveckliga av goda relationer som grund för själavård, förmaningens plats i själavården, effektiv kommunikation (vikten av att lyssna), äktenskapsrådgivning, familjerådgivning, själavård i förbindelse med livskriser, själasörjaren och hans familj.

Stöd LBKs nya pastorsutbildning-

en teologisk utbildning som är fast grundad i den heliga Skrift och den lutherska bekännelsen
vid en skola där Bibeln fortfarande betraktas som Guds ofelbara ord och högsta auktoritet för lära och liv

Herren förmanar sin kyrka genom aposteln Paulus: ”Det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra” (2 Tim 2:2).

För att förbereda pastorer som trofast förkunnar och undervisar i Guds ords sanningar, har LBKs kyrkostyrelse beslutat starta en pastorsutbildning på heltid i samarbete med Stiftelsen Biblicum i Ljungby från och med hösten 2002. Syftet med utbildningen är att utrusta Guds kyrka med pastorer som ”rätt delar sanningens ord” (2 Tim 2:15) och förkunnar hela Guds rådslut i lag och evangelium.

Undervisningen kommer att bedrivas vid Biblicum i Ljungby och hållas av lärare från LBKs systerkyrkor förutom av några av LBKs egna pastorer.

Var med och ge ditt stöd till denna stora uppgift för vår kyrka!

Sänd din gåva till LBKs bankgiro 0530 32 27220 (Norge), eller 22 73 36-5 (Sverige).