Nyheter
För andra året i rad samlades i juni och juli studenter och pastorer till sommarkurser på Biblicum i Ljungby. Sju studenter deltog i en två veckors exegetisk kurs i grekiska över Johannes evangelium. Denna kurs hölls av John Schmidt, lärare vid Martin Luther College, New Ulm, Minnesota. Tre stannade kvar för en upphämtningsvecka. Under denna vecka hölls fem endagsseminarier som pastor John Vogt hållit tidigare på olika platser. Sju studenter och en pastor deltog i den tvåveckors dogmatikkurs som leddes av professor Forrest Bivens, vice president för Wisconsin Lutheran Seminary, Mequon Wisconsin.
Kommande höst,vinter och vår kommer studenterna att studera hebreiska. Kursen leds av Biblicums biträdande lärare Hermanni Pihlajamaa. Lektionerna hålls via telefon med studenter i Sverige och Finland.
Många av studenterna kommer att delta i en kurs i själavård tillsammans med LBKs pastorer den 11-14 september. Kursen leds av familjeterapeuten Fred Matzke från Wisconsin Lutheran Child and Family Service, Milwaukee, Wisconsin. Den 25 februari –1 mars, 2002 hålls även en veckokurs över ämnet ”Kristi liv” under ledninga av pastor John Vogt.
Syftet med alla dessa kurser är att förbereda studenterna så att de i augusti, 2002 kan påbörja en pastorsutbildning på heltid, enligt det förslag som Biblicum och LBK har enats om och önskar genomföra. Fem studenter har sagt att de, om Gud vill, har för avsikt att studera på heltid. Andra funderar allvarligt på att söka sig till utbildningen.
För mer information om de förberedande kurserna i teologi, kontakta pastor John Vogt via e-post: JohnVogt@swipnet.se.
Så fort Gud häver sin välsignelse upphör hjärta, liv och allt
omedelbart.
av Wayne Laitinen
Förut tyckte jag att damen med plastkassen förtjänade min allra djupaste medkänsla. Hon var lika utblottad som hon var galen.
Första gången jag såg henne, kom hon lufsande längs trottoaren insvept i en pälskappa en dag som var så het att man kunde koka ägg på asfalten. Hennes plastkasse var fylld med trottoarens och rännstenens samlade skatter. Hon for ut i förbannelser mot och attackerade ibland dem som försökte hjälpa henne.
Historien går om henne att hon en gång var gift med en förmögen advokat. Det sägs att när hennes man dog var det något som brast. Hon övergav allt för att dela husrum med duvorna på trappan till ett övergivet hotell.
Jag sa att jag förut tyckte att hon förtjänade min allra djupaste medkänsla. Men när jag ser hur människoanden krälar i stoftet vid det ökade välståndets altare, är jag inte lika säker.
Överflödets dragningskraft verkar få människor att tappa förståndet. De som en gång förtröstade på att Gud hade i förvar åt dem skatter som varken rost eller mal kan förstöra kan än en gång bli uppfyllda av jordens rikedomar. I denna sista timma av jordens titanicfärd springer de frenetiskt från den ena övergivna hytten till den andra och fyller örngott med skatter som är bestämda för djupet. Naturligtvis hyllar världen deras beteende som en dygd. Och ingen vågar ifrågasätta det.
Här är ett sätt att testa den hypotesen: Nästa gång någon säger till dig att du borde vara i Guds hus eller att du måste finnas till hands för din familj, så svara helt enkelt: ”Jag måste arbeta.” Se där. Saken är avgjord. Diskussionen avslutad.
Ja, vi kan alla böja våra huvuden och be ”det ökade välståndets kollektbön”: ”Herre, jag vet att pengar inte kan ge mig lycka, men låt mig ta reda på det själv.” Det verkligt skrämmande är att ingen fruktar att Gud kanske hör den bönen utan att redigera den.
Alla tror vi att vi är starka nog att undgå
den dödsnöd som den rike mannen inte kunde köpa sig fri ifrån då Herren sade
till honom: ” Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig.”
Om liv, lycka och välstånd är mänskliga rättigheter då är Gud skyldig att
ge oss dem. Ja, han är åtminstone skyldig att ge oss chansen att arbeta för
dem. Gudomlig nåd kommer inte i fråga. I en tid då vi ser personlig rikedom
utan motstycke runt omkring oss är det lätt att vi dunka varandra i ryggen för
väl utfört arbete. Vad har då en brödkant och en mugg kallt vatten för
betydelse för oss?
Finns det något motgift mot så obotlig otacksamhet?
Kristi brud förstår att ingenting med rätta är hennes. Med hon lyfter blicken mot sin brudgum med tårar av tacksamhet och
bekänner: ”Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte
slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny.”
Djupet av Guds
medlidande finner vi vid vår Frälsares kors. Där öppnade han sina armar och tog
på sig vår fördömelse. Där öppnade han sitt hjärta och återupprättade sin
skapelse till full gemenskap med sig. Där öppnade han sin hand för att mätta
allt levande med nåd.
Luther hjälper oss att förstå längden och bredden av vår Faders medlidande. I lilla katekesen skriver han: ”Jag tror att Gud … alltjämt uppehåller mig. Dessutom försörjer han mig varje dag rikligt med mat och kläder, hus och hem och allt vad jag behöver till mitt livsuppehälle.”
Se dig omkring och lägg märke till hur nådig han är. Behöver du vatten? Vi kan dra en ledning till ditt hus, men vi kan inte få en droppe vatten att falla från skyn. Behöver du näring? Vi kan köpa dig ett mål mat, men vi kan inte välsigna den så att den främjar din hälsa. Behöver du tjäna ditt levebröd? Vi kan ge dig ett jobb, men vi kan inte ge dig intelligens eller kraft att arbeta. Vill du leva? Vi kan ge dig en nitroglycerintablett och använda elchocken, men så fort Gud häver sin välsignelse upphör hjärta, liv och allt omedelbart.
Ändå låter han det ena hjärtslaget följa på det andra – utan att vi märker det eller godkänner det. Hans välsignelser är pålitligare än ett kvartsur: soluppgång och solnedgång, vila och arbete, regn och solsken, sådd och skörd – inte i ett decennium eller ett århundrade, utan ända sedan världens början.
Varför behandlar Gud de ovärdiga, de vanvördiga och de upproriska med
så överflödande godhet? Fastän vi själva drog döden över oss, ger han oss fortfarande
”allt som är ljuvligt att se på och gott att äta.” Till och
med dem som förkastar honom omger vår Skapare med släkt och vänner, hem och
härd. Han visar sådan barmhärtighet mot de onda för att de, då de har smakat
den nåd han ger i detta livet, ska vända om och ta emot det sanna livet. ”Han
som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han
kunna annat än också skänka oss allt med honom?”
Den helige Ande
har gett oss ögon att se varje ny morgon som en gåva från Gud. Nu ser vi på oss
själva som levande offer till en kärleksfull Gud. Varje arbetsuppgift är en
hyllning och en lovsång till vår Skapare och Uppehållare. De människor som vi
möter är älskade av Gud och potentiella medregenter till Kristus. Denna
gudagivna tacksamhet vaccinerar oss mot det personliga överflödets otacksamma
folkreligion och låter oss säga med Agur:
”Ge mig varken fattigdom eller
rikedom, men låt mig få den mat jag behöver.
Annars kan jag bli så mätt att jag förnekar dig och säger: ”Vem är Herren?”
eller så fattig att jag stjäl
och vanhelgar min Guds namn” (Ordspråksboken 30:8,9).
Vi kan glädja oss i liv
och död.
av Stefan Hedkvist
Fil 1:18-26.
Saulus blev gripen av
Kristus.
Om någon kunde förlita sig
på yttre ting så var det Saulus. Han blev omskuren på den åttonde dagen och var
av Israels folk och Benjamins stam, en hebré födda av hebreer, i fråga om lagen
en farisé, i fråga om iver en församlingens förföljare, i fråga om
rättfärdighet, den som vinns av lagen, en oklanderlig man. Han menade att det
var hans plikt att bekämpa Jesu namn. I sin iver att förfölja församlingen
begav han sig också till utländska städer. Han fick fullmakt från
översteprästerna att fängsla de kristna i synagogorna i Damaskus och föra dem
till Jerusalem. På vägen till Damaskus uppenbarade sig den uppståndne Kristus
för honom. Saulus såg ett ljussken från himlen och föll till marken. Han hörde en röst som sade: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det
är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden.” Han som är den förste och
den siste, han som var död och har fått liv igen, kallade honom och sände honom
till hedningarna för att öppna deras ögon så att de vände sig från mörker till
ljus, från Satans makt till Gud.
Saulus fick en ny syn
på livet.
Saulus reste sig från marken och när hans ögon
öppnades kunde han inte se. Hans följeslagare tog honom vid handen och ledde
honom in i Damaskus. Under tre dagar såg han ingenting och han varken åt eller
drack. En lärjunge som hette Ananias blev sänd till honom för att lägga
händerna på honom så att han skulle kunna se igen och fyllas av den helige
Ande. Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn
igen och blev döpt. Från den stunden hade Paulus en ny syn på saker och ting.
Allt som tidigare var en vinst för honom räknade han nu som förlust för Kristi
skull. Ja, han räknade allt som förlust, därför att han funnit det som var
långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, vår Herre. För hans skull hade han
förlorat allt och räknade det som avskräde för att han skulle vinna Kristus och
bli funnen i honom, inte med sin egen rättfärdighet, den som kommer av lagen,
utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom
tron. Då kände han Kristus och kraften från hans uppståndelse och delade hans
lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram
till uppståndelsen från de döda. Paulus jagade efter att gripa målet eftersom
han själv blivit gripen av Kristus Jesus. Han glömde det som låg bakom och
sträckte sig mot det som låg framför och jagade mot målet för att vinna
segerpriset, Guds kallelse i himmelen i Kristus Jesus.
Den
Uppstånden gjorde Paulus frimodig och glad.
Förföljaren
Saulus blev aposteln Paulus. I sitt arbete för evangelium mötte Paulus ofta
hårt motstånd. I Lystra blev Paulus stenad och man släpade ut honom ur staden i
tron att han var död. Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig
och gick in i staden igen. Han lät sig inte på något sätt skrämmas av fienderna
utan fortsatte att kämpa för tron på evangelium. När Paulus var i Filippi blev
han och Silas piskade med många rapp och kastade i fängelse. Fångvaktaren satte
dem i det innersta fängelserummet och spände fast deras fötter i stocken. Vid
midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud. Varken den
svåra misshandel Paulus blev utsatt för i Lystra eller det svåra lidande som
drabbade dem i Filippi kunde beröva dem deras frimodighet och glädje. Lidandet
i Lystra var svårt men övergående, likadant var lidandet i Filippi kort. När
Paulus och Silas sjöng lovsånger i fängelset hade de bara suttit där några
timmar och samma natt blev de fria och deras sår blev tvättade. Visst vore det
intressant att få veta hur Paulus reagerade på ett utdraget lidande. Ni vet ju alla
hur man blir påverkad av ett långvarigt lidande - det är en gnagande smärta som
tär på krafterna och modet.
Kristus
gjorde Paulus uthållig.
I
brevet till Filipperna får vi veta hur Paulus såg på sitt liv efter nära fem
års fångenskap. Han hade suttit fängslad i Caesarea två år. Därefter hade de
lidit skeppsbrott på vägen till Rom och varit nära döden. Paulus hade
övervintrat som fånge på ön Melite. I Rom hade han sedan varit fånge i nära två
år ständigt kedjad vid en romersk soldat. Dessutom stod han inför en rättegång
som kunde sluta med att han blev avrättad. Sjöng han fortfarande lovsånger som
i fängelset i Filippi eller var han nu en bruten man? Ja, han fortsatte glädja
sig och från sin fångenskap kunde han uppmana filipperna: ”Gläd er alltid i Herren”. Paulus hade lärt sig att vara nöjd med alla förhållanden.
Både när han bar bojor och när han försvarade och befäste evangeliet delade
filipperna nåden med honom. Även om hans blod blev utgjutet som ett drickoffer
då filipperna bar fram sin tro som offer så var han glad och gladdes med dem.
För Paulus var livet Kristus och döden en vinst. Även om hans långa lidande
skulle sluta med en dödsdom fortsatte han att glädja sig. Hans längtan och hopp
var att han frimodigt frimodigt skulle förhärliga
Kristus i sin kropp vare sig han levde eller dog. Han var övertygad om att,
oavsett hur det skulle gå, skulle Kristus bli förhärligad och det gladde
honom.
Paulus
gladde sig i liv och död.
Rättegången
som var nära förestående kunde sluta med en dödsdom eller frigivning. Om
aposteln blev frigiven var hans avsikt att snart komma till filipperna. Men att
fortsätta leva och återvända till filipperna innebar också ett fortsatt lidande
för Paulus. Filipperna hade samma strid att utkämpa som de sett hos Paulus när
han var i Filippi och som han nu hade i Rom. Om Paulus blev kvar hos dem skulle
han fortsätta dela detta lidande och denna förföljelse. Sett med köttsliga ögon
så stod valet mellan två onda ting, det ena värre än det andra. Men Paulus såg
det inte så. Från den dag han fick sin syn och blev döpt såg han med nya ögon
på sitt liv. Paulus var ivrig som ett barn och visste inte vad han skulle välja
om valet blev lämnat åt honom. Han drogs åt båda hållen. Han skulle vilja bryta
upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Döden innebar att han skulle
få vara hos Kristus efter att ha förhärligat honom i en död med honom. Å andra
sidan skulle livet på jorden innebära att hans arbete bar frukt. För
filippernas skull var det nödvändigt att han fick leva kvar för att hjälpa dem
till framsteg och glädje i tron. Paulus kände Herren, som utgav sig själv för
andra, så väl att han var övertygad om hur rättegången skulle sluta. Inte det
som var bäst för Paulus utan det som var nödvändigt för andra skulle bli
prioriterat. Herren som råder över allting skulle låta honom leva och bli kvar
hos filipperna för att hjälpa dem till framsteg och glädje i tron.
Vi
kan glädja oss i liv och död.
I
Kristus kunde Paulus glädja sig i liv och död. När vi lär känna fången Paulus i
bojor så skall vi inte se på honom som en exotisk fågel i bur som är annorlunda
än allt annat vi sett. Den misshandlade fången som sjunger lovsånger till Gud
utan att tystna skiljer sig inte totalt från oss. I Kristus kan också vi glädja
oss i liv och död. I dopet har vi fått samma frälsningens
gåva som Paulus. Också vi har blivit gripna av Kristus och skall glömma det som
ligger bakom och sträcka oss mot det som ligger framför och jaga mot målet för
att vinna segerpriset, Guds kallelse i himmelen i Kristus Jesus. Paulus
skriver: ”Det är så vi bör tänka alla vi fullkomliga.” Han
skriver också: ”Vad ni lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni
göra. Då skall fridens Gud vara med er.” Amen.
Matteus
22:1-14
av
Mark Braun
Sextonhundratalsfilosofen
och matematikern Blaise Pascal sa: ”Det finns bara två slags människor: de
rättfärdiga som tror att de är syndare, och syndare som tror att de är
rättfärdiga.”
När
tiden för hans lidande kom allt närmare blev Jesu liknelser mer intensiva och
kontrasten mellan dem som tog emot honom och dem som stod emot honom alltmer
markerad.
Flera
månader tidigare hade Jesus avbildat Guds frälsning som en stor festmåltid.
Inbjudan var överdådig och oförtjänt, men gästerna som redan hade lovat komma
ville inte. Arg, men ivrig att fylla sitt hus sände tjänarnas herre ut dem till
gränder och landsvägar för att bjuda in de fattiga, halta, blinda och lama. I
en häpnadsväckande vändning av lyckan blev alla de, som lovat att de skulle
komma, utestängda och alla de som inte hade någon rätt att vara där fick äta
sig proppmätta av buffén.
Det finns tydliga likheter mellan den liknelsen och den här, men skillnaderna är större. Den första berättades efter middagen hos en ledande farisé, den här var ännu en rond i den sista kraftmätningen mellan Jesus och Israels ledare. Den första handlade om en stor festmåltid men den här var kungens bröllopsfest för sin son. I den första kom otacksamma gäster med lama och banala ursäkter: ”Jag har just köpt en åker, jag har just köpt ett par oxar, jag har just gift mig” – men här lät de helt enkelt bli att komma.
Och sedan, när en andra våg av tjänare upprepade inbjudan, blev de otacksamma riktigt onda och mördade tjänarna. De var inte bara distraherade av annat eller ointresserade, de var aktivt onda. Och kungen betalade med samma mynt: han skickade sina soldater att döda dem och bränna ner deras stad.
Allting i denna återberättade version är förstorat. Guds inbjudan är otroligt generös: hans frälsning, som Luther uttrycker det, en vilodag fylld med lycka där vi får sjunga, leka, dansa, äta, dricka och vara glada. Men priset för den som säger nej är svindlande högt. Det ges inga andra valmöjligheter och inga andra tillfällen.
Men kungen ville att hans bord skulle bli fullt vid sonens bröllop, så, likt mannen i Jesu första liknelse skickade han ut tjänarna att bjuda in alla som de träffade på, både goda och onda.
Även här ser vi den himmelske kungens nåd,
säger vi, och det har vi rätt i, men det är också här som berättelsen tar sin
mest oväntade vändning. En av bröllopsgästerna från gatan hade inga
bröllopskläder på sig. ”Min vän, hur har du kommit in utan
bröllopskläder?” dundrade kungen. ”Kasta ut honom!”
Vad var det som gjorde den här mannen värre än de andra?
Var de inte upplockade från rännstenen allihop? Varifrån fick de andra
stackarna sina bröllopskläder? Av kungen! Han gav dem
kläderna de skulle ha på sig. De var inte bättre och den här ensamme gästen
inte sämre. Men de andra steg in i festsalen endast på
kungens villkor, medan han försökte komma in på sina egna.
Med en revidering av Pascals ord finns det endast två
slags människor: de som tror att de kan bestå inför Gud med sin egen
rättfärdighet men är syndare, och de som vet att de är syndare men består inför
Gud på grund av en annans rättfärdighet. Jag får sitta vid kungens bord endast
på grund av ett liv som jag inte kunde leva och en död som jag inte dog.
Redaktionellt
Hur
trogen är du?
Jesus bryr sig om pengar. Han var inte rädd för
att predika om pengar. Varför skulle han vara det? Det är han som har skapat
pengar. Han äger allt. Det är han som har lånat oss våra pengar. Han har visst
rätt att bry sig om hur vi använder det som tillhör honom.
Jesus vill att vi ska vara kloka i hur vi använder
pengar. Han vill att vi ska lära oss att använda pengar som verktyg, som medel.
Han vill att vi ska handla klokt på himmelskt vis.
Att handla klokt på himmelskt vis är att inse att
även något som känns så oandligt som pengar, ska användas för himmelska
ändamål. Tillgångar må vara ”världsliga” men ändå kommer de från Gud, för att
vi ska använda dem här i tiden.
Självklart finns det riktigt onda sätt att både
skaffa sig och använda pengar. Men pengar som sådana är varken goda eller onda.
De är neutrala. Det är vad vi gör med dem som är antingen gott eller ont. Gud
bryr sig om hur vi använder allting han anförtror oss, inklusive våra ägodelar
och ekonomiska tillgångar.
Vad ska vi då göra med våra pengar? Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp
av den orättfärdige mammon, för att de skall ta emot er i de eviga boningarna,
när världslig rikedom har tagit slut (Luk 16:9).
Gud vill att vi ska vara frikostiga, att vi ska
hjälpa dem som behöver hjälp. Gud vill också att vi ska använda våra världsliga
tillgångar till att möjliggöra missionsarbete och evangelisation. Han vill att
vi ska använda våra pengar så att våra församlingar och vår kyrka kan växa.
Om ett år ska Lutherska Bekännelsekyrkan börja en
heltidsutbildning på Biblicum i Ljungby, om Gud vill. Det kommer också att
kräva en del pengar. För dessa pengar ska vi få nästa generations präster i
Bekännelsekyrkan, så att evangeliet även i framtiden kan predikas för våra
ungdomar och barn när de växer upp och bildar egna familjer. Genom denna
utbildning kan vi se till att det också i framtiden finns ett alternativ här i
Norden för alla odödliga själar som Gud vill leda till tro och till sanningen.
Arbetet blir aldrig färdigt. Det är många som behöver höra om sin Frälsare
Jesus. Om arbetet ska gå framåt, måste både våra nuvarande präster och de som
skall utbildas kunna få den tid de behöver för att skriva predikningar som
ödmjukar de högmodiga och tröstar dem som bär på tunga bördor. De måste ha tid
att förbereda bibelstudier utan att behöva oroa sig över hur de samtidigt ska
försörja sin familj.
Hur mycket är allt detta värt? Är
vi beredda att se till att evangeliets arbete går framåt, även om det betyder
en färre teveapparat i hemmet eller en litet äldre bilmodell i garaget? Jesus
säger: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon, för att de
skall ta emot er i de eviga boningarna, när världslig rikedom har tagit slut.
Vill vi hellre tas emot i ett hem fyllt med bekvämligheter här på jorden, eller
vill vi, genom att ordentligt och generöst stödja kyrkans arbete, skaffa oss
eviga vänner som tacksamt välkomnar oss i de himmelska palatsen och till evigt
överflöd? Det är detta som menas med att handla klokt på himmelskt vis.
Enligt Jesus är det trohet som är kärnpunkten
i allt förvaltarskap. Är du trogen med hans pengar? Allt vi har är
anförtrott gods från Gud. Han har grundat en ideell stiftelse med sina egna
pengar, och han har gjort dig till förvaltare över sina fonder. Och han håller
koll på ditt förvaltarskap. Den som är trogen i smått är också trogen i
stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. Om ni inte
har varit trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den
sanna rikedomen? Och om ni inte varit trogna i fråga om det som tillhör en
annan, vem vill då ge er vad som tillhör er? (Luk
16:10-12).
Allt vi äger kallas ”smått” av Jesus. Och detta
ord är verkligen en exakt beskrivning av jordiska ägodelar, även om vi vore
världens rikaste människor. Det är smått, för det består inte. Det är
temporärt. Det är sådant som rost och mal både kan och kommer att förstöra. Vi
måste börja med att ha rätt attityd och förstå att temporära saker är små och
tidsbegränsade. Paulus sammanfattar den kristnes inställning till pengar och
saker när han skriver: Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är
verkligen en stor vinning. Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte
heller kan vi ta med oss något härifrån. Har vi mat och kläder skall vi vara
nöjda med det (1 Tim 6:6-8). Jesus lärde precis detsamma när han bjöd oss
att bara bedja om ”vårt dagliga bröd”.
Gud har gett oss pengar som ett prov. Hur vi
använder de ”små” sakerna här på jorden visar om vi kan anförtros med himmelens
verkliga och varaktiga ting. Hur bra går provet för dig? Blir du godkänd? Med nöd och näppe? Hur underbart att vi har en barmhärtig,
nådig Gud som förlåter oss vår snålhet. Och han är inte snål. Han har redan
anförtrott oss varaktiga, eviga ting som sitt Ord, sin kropp och sitt blod, och
himmelrikets nyklar. Hur dyrbara är de i dina ögon? Är de värda mer för dig än
dina pengar? Om de är det, visa det genom dina handlingar. Var en trogen
förvaltare. Var pålitlig!
Tim Bülow
Påstådda
motsägelser i Bibeln
av Forrest Bivens och John Schuetze
”De
verkar ta för givet att evolutionen är ett faktum,” kommenterade Jimmy, Davids
pappa, då David och Mattias kom in i vardagsrummet. Davids kompis Mattias
skulle stanna över helgen hos David.
”De
här naturprogrammen på fyran är väldigt intressanta, men de ser allt ur
evolutionsteorins synvinkel.”
”Det
påminner mig om en fråga jag har,” anmärkte David. ”Vår diskussion om påstådda
motsägelser har hjälpt mig att förstå Bibeln bättre. Jag kan acceptera en del
av det som du och mamma har sagt om Bibeln och hur man ska förstå den. Men
måste vi alltid ta för givet att Bibeln har rätt? Det kanske är vi som tolkar
Guds Ord fel?”
”Nu
förstår jag inte riktigt hur du menar,” sa hans mamma.
”Ta
evolutionen. Vi tycker för det mesta att Bibelns lära om skapelsen och
vetenskapens teori om evolutionen går stick i stäv med varandra. Men kan inte
båda på sätt och vis vara rätt? Förra veckan var jag och Mattias på
en föreläsning över ämnet: ”Skapelse och evolution – två sidor av samma sak.”
Det var den kristna ekumeniska föreningen som hade bjudit in föreläsaren. Och jag tyckte att talaren hade en del att komma med,” hävdade
David.
”Som vad då?” undrade
Jimmy nyfiket.
”Som
till exempel de sex skapelsedagarna,” föreslog Mattias. ”Om vi tänker oss att
de är sex långa tidsperioder, då ryms många av de vetenskapliga upptäckterna
som stöder evolutionen.”
”Ja,
och det verkar som om bibeltexten ger utrymme för en sådan tolkning,” tillade
David. ”Talaren påpekade att ordet ’dag’ används i flera olika betydelser i Bibeln. Ibland används
det till och med om en lång tidsperiod.”
David
slog upp 1 Moseboken 2:4 i en bibel. ”Det står visserligen i den här
översättningen: ’då när Herren Gud hade gjort jord och himmel’, men på
hebreiska står det ’den dagen då Herren Gud hade gjort jord och himmel.’ Så
till och med i skapelseberättelsen används ordet ’dag’ om en längre tidsperiod.
Varför kan inte de sex skapelsedagarna också vara sex långa tidsperioder på många miljoner år vardera?”
”Glöm inte bort det andra bibelstället som stöder den åsikten,” påminde Mattias David. ”Jag tror att det är någonstans i 2 Petrusbrevet det står: ’För Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.”
”Ja, och så har vi Psaltaren 90,” sa David, ”där Mose, som skrev ner skapelseberättelsen säger: ’Ty tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, de är som en nattväkt.’ Båda ställena verkar ge stöd åt tanken att en ’dag’ kan vara en lång tidsperiod. Så vi behöver inte känna att skapelsen och evolutionen motsäger varandra.”
”Ni har rätt i att ordet ’dag’ kan betyda flera olika saker,” medgav Jimmy. ”Det kan syfta på dygnets ljusa timmar i motsats till natten. Det kan syfta på ett dygn. Eller det kan betyda en era eller tidsperiod. Men hur kan vi veta vilken mening som avses? Vi måste se på sammanhanget. Vi kan ju börja med att göra det med skapelseberättelsen. Finns det något i sammanhanget som antyder hur Gud använder ordet ’dag’ då han talar om de sex skapelsedagarna?”
”Jag skulle tro att du syftar på frasen: ’Och det blev afton och det blev morgon’, svarade David. ”Men brukar vi inte tala om en ny tidsålders gryning? Afton och morgon kanske syftar på början och slutet av en era.”
”Ja, men det finns inget i texten i Första Moseboken 1 och 2 som stöder den åsikten. I stället talar Herren om de två delarna av ett dygn – kvällen och morgonen. Skälet till att kväll nämns först är att det hebreiska folket tänkte sig att solnedgången var början på ett dygn och inte soluppgången och det ger ännu mer stöd åt tanken att skapelsedagarna var 24-timmarsdygn. Annars skulle det verka konstigt att tala om slutet på en era före början av den. Så sammanhanget ger inget stöd åt åsikten att skapelsens sex dagar skulle vara sex långa tidsperioder.
”Och när vi ser på sammanhanget i 2 Petrusbrevet 3:8 och Psalm 90:4 märker vi att de här ställena inte alls handlar om skapelsen. Båda författarna beskriver att Gud är evig. Han är inte bunden till tiden. Men däremot skapade han tiden när han skapade världen. Mätt med den tid han själv skapade tog det sex 24-timmarsdygn att skapa världen.”
David funderade en stund medan han studerade berättelsen i Första Mosebok i sin bibel. ”Men hur var det möjligt för Gud att göra allt han gjorde den sjätte dagen? Det står att han inte bara skapade djuren, utan Adam också, satte honom i Edens lustgård, gav honom anvisningar om kunskapens träd på gott och ont, sa åt honom att ge namn åt djuren och sedan skapade han kvinnan. Allt det måste ju ta längre tid än 24 timmar.”
” Gud åstadkom utan tvivel väldigt mycket den sjätte dagen, men för en fullkomlig och allsmäktig Gud är det inte omöjligt.”
”Men har vi inte missat det viktigaste i allt det här?” frågade Jimmy. ”När vi försöker harmoniera skapelse och evolution så här, är det väl egentligen fråga om att anpassa Bibeln så att den stämmer överens med evolutionen. Om människor inte vore så påverkade av evolutionsteorin är det tveksamt om de skulle läsa in något mer än 24-timmarsdygn i Första Moseboks berättelse. Och när vi anpassar skapelseberättelsen på det viset ifrågasätter vi faktiskt samtidigt om de första kapitlen i Bibeln verkligen är verklig historia. Rätt som det är har skapelsen av Adam och Eva och deras syndafall blivit till vanliga berättelser och man börjar ifrågasätta syndens verklighet och allvar.”
”Så du menar att skapelse och evolution är motsatta åsikter som inte går att harmoniera med varandra?” frågade Mattias.
”Det stämmer,” svarade Jimmy.
”Skapelsen och evolutionen är inte bara två olika uppfattningar om hur den här världen kom till och hur lång tid det tog. De representerar två olika uppfattningar om huruvida det finns en Gud – en Gud som har skapat oss och frälst oss. Ni förstår, David och Mattias, ett angrepp på skapelsen är till slut också ett angrepp på Kristus. Om vi plockar bort Gud plockar vi också bort synden och frälsningen. Därför måste vi alltid se på Skriften som en enhet. Förändrar vi ett ställe, är risken stor att det påverkar andra ställen också. Då det gäller skapelse och evolution är det ett slag mot själva hjärtpunkten i evangeliet – hoppet om himlen som vi har genom Kristus.
Interaktivt bibelstudium
av Mark Lenz
Mark Lenz är lärare vid Martin Luther College,
New Ulm, Minnesota
·
Har du någon gång undrat över varför det samlas en massa
åskådare vid trafikolyckor? Beror det på att människor är osunt fascinerade av
andras tragedier? Vilka andra exempel på osund fascination kan du komma på?
·
Hur kan människor uppfatta Kristi korsfästelse på
ungefär samma sätt?
Aposteln Paulus
var fullständigt fokuserad på Kristi kors i sitt liv och sin verksamhet. Men
han var inte sjukligt fascinerad av det. Han var inte heller intresserad av
korset endast som en historisk händelse eller symbol för kristendomen.
Läs 1
Korintierbrevet 2:1-5
När jag kom
till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag
predikade Guds hemlighet för er. 2Jag hade nämligen
bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus
Kristus och honom som korsfäst. 3Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. 4Och mitt tal
och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom
utan genom en bevisning i Ande och kraft. 5Vi ville inte att er
tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
1. Paulus undervisade och
predikade över ett enda ämne i Korint. Vilket?
2. Paulus hade inte kommit till
Korint med vältalighet eller hög visdom. På vilket sätt hade han kommit (v 3)?
Vad var utmärkande för Paulus budskap till korintierna (v 4)? Varför (v 5)?
3. Paulus nedvärderade inte
lärdom. Vilka tecken på Paulus kunskap och vältalighet finner du i hans tal på
Areopagen i Apostlagärningarna 17:22-31?
4. Varför var Paulus helt
fokuserad på budskapet om Kristus som korsfäst (1 Kor 1:18,21)?
5. På vilket sätt är budskapet
om Kristus som korsfäst ”Guds kraft” och ”Guds visdom” (1 Kor 1:27-30)?
1. Hur skulle du svara den som
inte vill att man ska predika att Kristus blev korsfäst på grund av synden
därför att det är stötande för den moderna människan?
2. Många människor sätter
likhetstecken mellan kristendomen och att tro på Gud. Varför är det inte
tillräckligt?
3. Håll med eller inte: Eftersom
det finns så mycket mer i Bibeln än budskapet om Kristus som korsfäst ska vi
behandla alla ämnen lika.
4. Är Kristi kors en symbol för
skam eller för ära? Förklara ditt svar.
5. Fokuseringen på korset tar
inte bort glädjen från kristendomen. Tvärt om. Förklara.
6. På vilka olika sätt betonas
Kristus som korsfäst i vår gemensamma gudstjänst.
7. Hur kan du visa i ditt
dagliga liv att du är fullständigt fokuserad på Kristi kors?
Tack käre Herre
Jesus för att du har lidit och dött på korset för mina synder. Låt mig aldrig
skämmas för ditt kors. Låt allt jag tänker, säger och gör visa att korset är
centrum i mitt liv. Hjälp mig att villigt bära korset och alltid minnas hur du
bar korset för min skull. När jag kommer samman med mina medtroende
i gudstjänsten, hjälp oss att ha ditt kors i centrum. Styrk mig med korset då
jag är svag.. Då jag blir högfärdig över min egen
kunskap och vishet, ödmjuka mig då genom att påminna mig om att korset är den
sanna visdomen,. Låt koset lära mig att uppoffra mig
själv för min familj, mina medtroende och alla som
jag kommer i kontakt med. Hör min bön för din barmhärtighets skull. Amen.