Skriv ut
sidan.
1. Vi tror att det bara finns en enda sann Gud (Jes 44:6). Han har gett sig till känna som den treenige Guden, en Gud i tre personer. Detta framgår av Jesu befallning till sina lärjungar att döpa ”i Faderns och Sonens och den helige Andes namn” (Matt 28:19). Den som inte tillber denne Gud tillber en falsk gud, en gud som inte finns. Jesus sade: ”Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom” (Joh 5:23).
2. Vi tror att Gud har uppenbarat sig i naturen. ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk” (Ps 19:1). ”Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt”(Rom 1:20). Det finns alltså ingen ursäkt för ateister. Eftersom lagens krav är skrivna i människors hjärtan bär människors samveten också vittnesbörd om att det finns en Gud som de är ansvariga inför (Rom 2:15). Naturen och samvetet ger dock endast en ofullständig gudsuppenbarelse, en som inte kan visa vägen till himlen.
3. Vi tror att Gud har gett oss den fulla uppenbarelsen av sig själv i sin Son, Herren Jesus Kristus. ”Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Sonen, som själv är Gud,och är hos Fadern, har gjort honom känd”(Joh 1:18). I Jesus har Gud uppenbarat sig som Gud Frälsaren, som ”så älskade världen att han utgav sin enfödde Son,för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16).
4. Vi tror att Gud också har gett alla människor en skriftlig uppenbarelse i den heliga Skrift. Hans uppenbarelse i Bibeln har två huvudbudskap, lagen och evangeliet. Lagen förklarar vad som är rätt och fel, och den hotar med Guds straff för synden. Evangeliet framställer Guds kärlek, som han framför allt har visat genom att ge frälsning från synden genom Jesus Kristus.
5. Vi tror att hela Bibeln handlar om Kristus. I Gamla testamentet lovar Gud om och om igen en gudomlig befriare från synd, död och helvete. Nya testamentet förkunnar att denne utlovade befriare är Jesus från Nasaret. Jesus säger själv om Gamla testamentet: ”Det är dessa [Skrifter] som vittnar om mig” (Joh 5:39).
6. Vi tror att Gud gav Skriften genom män som han utvalde, och använde det språk de kunde och det skrivsätt de hade. Han använde Mose och profeterna för att skriva Gamla testamentet på hebreiska (några avsnitt på arameiska) och evangelisterna och apostlarna för att skriva Nya testamentet på grekiska.
7. Vi tror att Gud den helige Ande på ett övernaturligt sätt, som det är omöjligt för människor att utforska, har inspirerat människor att nedteckna hans Ord. ”Ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud” (2 Petr 1:21). Det som de förkunnade framfördes ”inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär” (2 Kor 2:13). Varje tanke de gav uttryck för och varje ord de använde fick de genom den helige Ande. Paulus skriver till Timoteus: ”Hela Skriften är utandad av Gud” (2 Tim 3:16). Kyrkan kallar detta övernaturliga skeende inspiration, som betyder ”andas in i”. Eftersom varenda ord i Skriften blev inspirerat kallar vi också detta skeende verbalinspiration eller ord-för-ordinspiration. Detta ska inte likställas med en mekanisk diktamen eftersom att den helige Ande vägledde författarna när de använde sitt eget ordförråd och skrivsätt.
8. Vi tror att Skriften är en samstämmig helhet, sann och utan fel i allt den säger, för Frälsaren sade: ”Skriften kan inte göras om intet” (Joh 10:35). Den är därför den ofelbara auktoriteten och vägledningen för allt vi tror och gör.
9. Vi tror att Bibeln är alldeles tillräcklig och att den tydligt lär människor allt de behöver veta för att komma till himlen. Den gör dem visa så att de blir frälsta genom tron i Kristus Jesus (2 Tim 3:15), och den gör dem rustade ”för varje god gärning”(2 Tim 3:17). Eftersom Guds frälsningsplan till fullo har uppenbarats i Bibelns kanoniska böcker, behöver vi inte några andra uppenbarelser och vi förväntar oss inte heller några (Hebr 1:1,2). Kyrkan är byggd på apostlarnas och profeternas undervisning (Ef 2:20).
10. Vi tror och tar emot Bibeln på dess egna villkor genom att betrakta som historia det den framställer som verklig historia och som bildspråk det som uppenbarligen är det. Vi tror att Skriften måste tolka Skriften genom att låta tydliga ställen kasta ljus över dem som inte är lika lätta att förstå. Vi tror att ingen auktoritet, vare sig mänskligt förnuft, vetenskap eller forskning, får sätta sig till doms över Skriften. Sund forskning ska troget utforska Skriftens egentliga innebörd och inte tilltro sig att döma över den.
11. Vi tror att den ursprungliga hebreiska texten i Gamla testamentet och den grekiska texten i Nya testamentet är Guds inspirerade Ord. Översättningar från hebreiskan och grekiskan som noggrant återger den ursprungliga textens innebörd förmedlar Guds sanning till människor och kan med rätta kallas Guds Ord.
12. Fastän de ursprungliga dokumenten har gått förlorade, tror vi att Herren genom sin nådiga försyn omsorgsfullt har bevarat de hebreiska och grekiska texterna i de många handskrivna kopior som finns. Även om det finns smärre skillnader eller ”varianter ” i de olika handskrifterna förorsakar dessa varianter inga läromässiga förändringar.
13. Vi tror att de tre allmänkyrkliga trosbekännelserna (den apostoliska, den nicenska och den athanasianska), liksom de lutherska bekännelseskrifterna som är samlade i Konkordieboken från år 1580, ger uttryck för Skriftens sanna lära. Eftersom de läror som de bekänner endast kommer från Skriften är vi bundna till dem i vår tro och vårt liv. Därför måste all predikan och undervisning i våra kyrkor och skolor stämma överens med dessa bekännelseskrifter, och vi förkastar alla villoläror som de förkastar.
14. Vi förkastar all gudstjänst som inte riktar sig till den treenige Guden sådan han är uppenbarad i Bibeln. Vi förkastar varje bruk av kvinnliga namn och pronomen för Gud, eftersom Gud i Skriften uppenbarar sig som Fader och Son. Vi förkastar uppfattningen att alla religioner leder till samme Gud.
15. Vi förkastar alla tankar som går ut på att endast en del av Skriften är Guds Ord eller som räknar med möjligheten att det finns sakfel i Skriften, även om det gäller så kallade icke-religiösa ämnen som historia eller geografi. Vi förkastar likaså alla de uppfattningar som säger att Skriften bara är en mänsklig redogörelse för Guds uppenbarelse i mötet med mänskligheten genom historien och därför är utsatt för mänskliga fel och brister.
16. Vi förkastar en sådan betoning av Jesus som Guds personliga Ord (Joh 1:1) att den förminskar Skriftens roll som Guds skrivna Ord (Rom 3:2).
17. Vi förkastar alla försök att inskränka bekännelseskrifterna som finns i Konkordieboken till att vara historiska dokument som inte har bindande betydelse för kyrkans bekännelse idag. Vi förkastar likaså alla påståenden att kyrkan endast är bunden till sådana läror i Skriften som särskilt behandlas i dessa bekännelseskrifter.
Detta är vad Skriften lär om Gud och hans uppenbarelse. Detta tror, lär och bekänner vi.
