Predikoplats: Hedlundavägen 9, Umeå

Startsida

Kontakt

                             Idag är det dags att vända sig till Gud

Predikan över Mark 1:14-15

Har du någonsin varit med om att göra rätt sak vid fel tillfälle? Det är något som händer de flesta av oss. Kanske är det fråga om att man hälsar glatt och skämtsamt på en vän som visar sig vara jätteledsen och börjar gråta. Kanske har du någon gång varit bortbjuden på middag till människor du inte känner så väl och precis när du berättat din favoritberättelse om när du sköt din första älg, berättar värdinnan att de är övertygade vegetarianer. Om man går en ekonomiutbildning kan man räkna med att få höra det engelska talesättet ”Timing is everything”. Det vet inte minst de som satsade stora pengar i nya, djärva IT-projekt precis när allt såg som ljusast ut, och precis innan den s.k. bubblan sprack.

Vi människor visar ofta prov på dålig tajmning, men Gud gör aldrig det misstaget.

I dagens text kan vi läsa något som verkar som en kort sammanfattning av en av Jesu predikningar och det första Jesus säger är att ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här”. Det grekiska ordet betonar att det inte bara var rätt tid, utan att tiden var fullbordad. En utmätt tid hade förflutit, och nu hade den tid Gud i förväg bestämt kommit. Den frälsare som israeliterna så länge väntat på var nu här. I Lukasevangeliets 2:a kapitel kan vi läsa Simeons lovsång som ger uttryck för den längtan judarna kände.

Och när världens frälsare nu äntligen hade kommit så var det ett utmärkt exempel på att det aldrig är något fel på Guds tajmning. Det finns flera skäl till att detta var rätt tid för det kristna budskapet att spridas över världen. Efter Jesu liv, korsfästelse, död och uppståndelse ser vi varför Gud valde just denna tid för att sända sin Son för att rädda världen. Det romerska imperiets utbredning förde med sig en mängd fördelar för den tidiga kyrkan. De apostlar och andra kristna som spred budskapet om Jesus Kristus kunde dra fördel av Pax Romana, den romerska fred som var resultatet av att romarna lyckats krossa allt motstånd, och nu också bevarade den freden innanför det väldiga rikets gränser. Risken att bli överfallen på land hade minskat dramatiskt, och de sjörövare som tidigare satt skräck i sjöfarare på Medelhavet hade fått se sig utrotade av den romerska flottan. De romerska vägarna var till stor hjälp för t.ex. Paulus på hans missionsresor, liksom det faktum att grekiska var ett språk som var allmänt känt i riket. Det finns en mängd exempel på att tiden inte bara var fullbordad, utan att Gud visar prov på oantastlig tajmning i sitt val av tidpunkt för Sonens ankomst. 

Det faktum att Gud valde rätt tidpunkt för att sända sin Son till världen kan fungera som tröst för oss idag. Det är lätt för oss att ifrågasätta Guds tajmning. Har vi inte alla varit med om att någon uppfyller Petrus förutsägelse från 2 Petri 3:4 genom att hånande fråga: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse." Har vi inte alla tvingats lyssna på frågar som: Väntar ni fortfarande på att Jesus ska komma tillbaka? Har ni inte redan väntat i 2000 år? Då är det lätt för oss att börja undra om Jesus verkligen kommer tillbaka, eller att börja ifrågasätta Guds utvalda tidpunkt. När vi ber till Gud om hjälp är det också lätt att vi blir otåliga om vi inte får exakt det bönesvar vi förväntar exakt när vi ville ha det. Vi kanske börjar undra om Gud verkligen vet vad han gör. Dagens text och vår kunskap om historien visar oss att Guds tajmning är det inget fel på. Den utlovade frälsaren kom till världen när tiden var fullbordad.  

Jesus Kristus, världens frälsare, kommer inte tomhänt till oss. Vår text säger att Guds rike är här, och då ställer vi oss frågan, vad är Guds rike? Det första vi kan konstatera från Skriftens undervisning är att Guds rike inte är ett världsligt rike. När Jesus blir förhörd av Pontius Pilatus säger han: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen" (Joh 18:36). Istället är Guds rike ett andligt rike där medborgarskap inte har något att göra med var du bor, var du är född eller vilka dina föräldrar är. Ett rike där det viktiga inte är vad du kan bidra med, utan vad du får ta emot.

Guds rike är inte heller ett rike som utvidgas med hjälp av vapenmakt och stora härar som romarriket, inte heller med hjälp av en stark ekonomi som dagens stormakter. Denna tanke kan verka främmande för oss idag som har lärt oss att på den internationella scenen är det alltid störst som går först. Då ska vi tänka på att för de människor Jesus talade med var tanken  på att ett kungarike skulle upprättas utan yttre, synliga maktmedel lika främmande som den är för oss idag.

Vem styr då i detta rike, kan man undra. Ja, den som kan passionshistorien kommer nog ihåg att Jesus aldrig förnekade att han verkligen är kung när han stod framför Pontius Pilatus. Det var bara den världsliga naturen hos detta rike Jesus förnekade. Vi som lever i den här världen har vant oss vid ständiga maktskiften, både globalt, nationellt och lokalt. Stormakter kommer och går. Regeringar tillsätts och avgår, och lokala politiker avlöser varandra. Så är det inte i Guds rike. Där är det alltid Gud själv som regerar. Dessutom, och detta kan ses som en viktig upplysning för oss svenskar som vant oss vid relativt sett svaga minoritetsregeringar, dessutom finns det ingen opposition i Guds rike. Satan är mäktig här på jorden, även om Gud är den som har kontrollen, men i Guds rike är det bara Gud som har kontrollen, utan koalitioner och politiska kompromisser.

Förutom stabilt styre kan Guds rike också erbjuda förmåner som inget annat rike kan erbjuda sina medborgare. När jag studerade i USA träffade jag en student från Saudiarabien som berättade att landet var så rikt tack vare sina oljefyndigheter att man på kort tid kunnat utrota fattigdomen. Alla medborgare uppbar en medborgarlön som inte var avhängig av huruvida de hade arbete eller inte. Det låter väl lyxigt? Då är det ändå ingenting jämfört med Guds rike. Medborgarna i Guds rike kan förvänta sig evigt liv med Gud, befriade från alla sjukdomar, sorger och bedrövelser.

När vi begrundar de två första yttrandena från Markus återgivning av Jesu predikan: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här” är det något alldeles särskilt vi ska lägga märke till. Det ligger en angelägenhet och brådska över Jesu ord. I grundtexten betonar ordföljden just att vi inte ska dröja med att lyssna till Jesu Ord. Lyssna: ”Fullbordad är tiden och nu är Guds rike här.” Bibeln varnar oss också för att slå dövörat till när Gud kallar. Hebreerbrevets författare skriver ”Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan” (Hebr 3:8).

Vi har tidigare konstaterat att Gud inte dröjer, men med oss människor är det tvärtom. Jag läste en gång en fråga i en tidning som löd: Vilken dag är den vanligaste dagen att sluta röka och börja banta? Många kanske skulle gissa på måndag, men rätt svar är: i morgon. Vi människor vill ofta skjuta upp det som måste eller bör göras, och så är det också när det gäller att lyssna till Guds Ord.

En icke-kristen vän frågade mig en gång om det stämmer med kristen undervisning att rövaren på korset kom till himmelen trots att han kom till tro alldeles innan han dog. Svaret är ja, men min väns slutledning ”Bra, då behöver jag inte oroa mig över det där än” är helt fel slutledning. Det faktum att Gud är så nådig ska inte leda oss att tänka att det där med mitt förhållande till Gud, det är en fråga som kan vänta till den dag då jag har mer tid, eller tycker att jag provat på alla synder som lockar mig. Nej, tiden är fullbordad, och ingen av oss vet om han kommer att leva för att se solen gå upp ännu en morgon.

Efter Jesu konstateranden om att tiden är fullbordad och att Guds rike är här följer hans första uppmaning: Omvänd er! Omvändelse är något som Bibeln talar mycket om. Det grekiska verbet i NT:s grundtext, ”metanoéå”, innebär att tänka om, ändra tänkesätt, göra bättring, omvända sig, känna ånger. Eftersom Bibeln är en helhet kommer det inte som en överraskning att omvändelse är ett återkommande tema också i GT. Den som läser Gamla Testamentet märker snart att Gud upprepade gånger tvingades skicka profeter för att förmana Israels folk – anklaga dem för dess avfall till avgudadyrkan, och uppmana dem till omvändelse. Men vad innebär då omvändelse? Inom många kyrkor har en felaktig syn på Bibelns uppmaning till, eller rättare sagt krav på, omvändelse lett till gärningslära. En rätt förståelse av omvändelse gör det dock klart för oss att omvändelse är inget vi själva kan åstadkomma.

Den omvändelse Bibeln kräver innebär ett förändrat hjärta, en sinnesändring. Det är mycket mer än ett beslut att sluta röka eller dricka alkohol, att börja motionera regelbundet, eller att sluta vara otrevlig mot de andra i familjen på morgonen. Omvändelse är en total, genomgripande förändring av våra liv, ja en förändring av själva vår natur. En av mina vänner brukar ibland när han glömt bort att göra något viktigt säga att han har ett teflonminne. Ingenting fastnar. Så är det med den omvändes hjärta. Ingen syndig tanke eller önskan får fäste. Att tänka syndiga tankar, men inte ge utlopp för dem i handling innebär inte att man är omvänd. Det är bara en yttre rättfärdighet. Att vara på väg att ge utlopp för sin irritation i ett hårt, ovänligt ord, men ångra sig i sista stund är inte frukten av rätt omvändelse. I första Samuelsboken 16:7 säger Samuel: ”En människa ser det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat.” Så är det även idag för oss. Gud låter inte lura sig av någon yttre skenhelighet. Han ser rakt genom dig. Han ser ditt hjärta och det som döljer sig därinne. All vår själviskhet, all vår egoism, all uppblåst stolthet, alla dåliga ursäkter för att inte göra det som vi vet är rätt. Allt detta vet den evige Guden som avskyr synd.

Men den omvändelse Gud kräver av oss, och som Jesus talar om i dagens text, kan inte bara uttryckas i negativa satser. Den gäller inte bara att alltid undvika att tänka, säga och göra det som är fel. En rätt omvändelse innebär också mer aktiv lydnad inför Herrens bud. Den innefattar att ALLTID hjälpa den som är i nöd, att alltid försvara min nästa när andra talar illa om honom eller henne, att alltid älska Gud över allting och sätta Honom i första rummet. De av er som brinner av iver att följa Jesu första uppmaning från dagens text. Ni som verkligen brinner av iver att lämna era gamla synder och vända er till Gud (tänk på det svenska ordets konnotationer). Ni måste också varje dag inte bara vilja det goda – utan också göra det goda. På precis samma sätt som frånvaron av synd kräver renhet i tankar, ord och handlingar, innebär närvaron av den rättfärdighet Gud kräver godhet i både tankar, ord och gärningar.

Men, säger den som har bara en gnutta självkännedom, jag kan aldrig förändra mig själv så radikalt. Jag kanske kan bli bättre, men jag kan aldrig åstadkomma perfektion. Jag kanske kan tala illa om mina arbetskamrater mindre ofta. Jag kanske kan försöka tänka på att inte snäsa åt människor i min närhet för att jag är irriterad. Jag kanske kan skänka mer pengar till de behövande. Jag kanske kan ära Gud oftare och visa större tacksamhet för alla de gåvor han dagligen skänker mig. Men inte kan jag vara perfekt. Inte kan jag utvecklas till den Gud kräver att jag ska vara. Jag kan inte bli den Jesus i dagens text kräver att jag ska bli. Jag måste säga med Paulus: ”Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Men om det är så, vad återstår då för oss människor, för dem Jesus talade till i Galileen, och för oss här idag? Den frågan leder in oss på Jesu andra uppmaning i dagens text: Tro evangelium!

I vers 14 läser vi att Jesus kom till Galileen och, på Markus kortfattade sätt, sägs det att Jesus predikade Guds evangelium. Vad är då detta Guds evangelium som vi talar så mycket och ofta om i vår kyrka? Vi vet av det grekiska ordet att det är fråga om goda nyheter, men sen då? Om vi börjar med syftet så skriver Paulus i sitt 2:a brev till Tessalonikerna att: ”Gud har kallat er[…] genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet.” Det är ju verkligen goda nyheter att vi vinner Kristi härlighet genom evangelium eftersom vi nyss sa att vi inte själva har något att komma med inför Gud. Men vari består den goda nyheten? Jo, den goda nyheten är att Jesus kommit till världen. Varför har han då kommit? I Joh 12:47 kan vi läsa Jesu eget svar: ”Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen”. Att Jesus kommit för att frälsa, eller rädda, världen innebär att det inte bara är en räddning för de galileer som hörde Jesus predika den där dagen för nästan 2000 år sedan. Det är en räddning också för dig och mig. Och vi behöver verkligen räddas. Kom ihåg vad vi sa om omvändelsen – vi klarar det inte själva. Vi blir också nyfikna på hur den här räddningsaktionen gick till. I Matt 16:21 läser vi: ”Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas.” Hur många gånger jag än läser de orden kan jag ändå inte förstå vidden av att Guds Son led och dog för mina och dina synder. Vi fylls av glädje över att Gud älskar oss så högt, och samtidigt är det lätt att också känna ett styng av sorg över att detta offer var nödvändigt.  

Nu när vi sett vad evangelium är: För det första att Jesus, Guds Son kom till världen med syftet att vi skulle få hans härlighet. För det andra att han kom för att rädda oss undan vår egen synd och det straff som väntade. Och för det tredje att han gjorde det genom att lida, dö och uppstå. (Vi talade ju tidigare om Jesu verk som en räddningsaktion.) Nu när vi vet vad han gjort måste vi fråga oss vad resultatet är. Paulus uttrycker resultatet så här i 2:a Tim 1:10: ”[Jesus] har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium.” Där har vi resultatet. Genom tron äger vi odödlighet. Och det är inte fråga om ett evigt liv här på jorden, med sjukdomar, sorger och bedrövelser; med lidande, krig och tortyr. Nej, nu talar vi om ett evigt liv tillsammans med Gud i himmelen för alla dem som tror. Det, mina vänner, det kan man verkligen kalla för goda nyheter.  

Så Jesus predikan som vi tittat närmare på innehåller alltså fyra delar. Han förklarar att tiden är inne; han kungör att Guds rike är här; han uppmanar oss att omvända oss, och eftersom han känner vår svaghet och vet att vi inte kan åstadkomma någon sann omvändelse, så hänvisar han oss istället till det han gör i vårt ställe genom orden: tro evangelium! Allt vi behöver veta i fyra enkla satser. Låt oss be!

Peter Öhman 

© HL 17 januari 2007