Välj rätt kontoMatt 6:19-23 Hur
bra ränta får du av din bank? Så sent som på 1980-talet när jag
öppnade mitt första egna bankkonto kunde man få 10-procentig ränta
på sina pengar om man inte gjorde för många uttag. Så är det inte
idag. Om man inte vill investera i aktier och olika slags fonder får
man ofta nöja sig med mindre än en procent i ränta. Om man tar med
inflationen i beräkningen så förlorar man faktiskt pengar på att
sätta in dem på ett vanligt sparkonto. Det har gjort att allt fler
svenskar äger aktier på ett eller annat sätt, du kanske själv
köper eller säljer aktier, eller så kanske du sparar i en fond och
låter banken avgöra vilka aktier som ska köpas för dina pengar,
eller så har du i alla fall pensionspengar som har investerats i
någon aktiefond. Det är mycket svårare och snårigare idag att
komma fram till vad som är en klok investering än när jag fick mitt
första sommarjobb och mitt första sparkonto. Därför lockar också
olika banker och institut oss med hög ränta och bra avkastning om vi
sparar våra pengar hos just dem. Den första liknelsen i dagens text
handlar om sparande. Här ger oss Jesus Kristus oss ett gott råd om
hur vi ska placera våra tillgångar. Jesus
börjar med ett mycket förvånande råd. Han säger: Samla inte
skatter på jorden. Har ni nånsin hört en marknadsanalytiker
säga så? Hur skulle ni reagera om ni gick till er bank för att få
ekonomisk rådgivning, och banktjänstemannen sa att ni inte skulle samla
skatter på jorden? Förmodligen skulle vi byta bank om det
hände. Men Jesus har goda skäl för sitt råd, han pekar på att
jorden är ett ställe där rost och mal förstör och där tjuvar
bryter sig in och stjäl. Vårt sparande skiljer sig från
sparandet på Jesu tid. Vi behöver inte i första hand oroa oss över
rost och mal, men grundproblemet är detsamma. Här på jorden finns
det inga säkra investeringar. Istället får vi frukta fallande
aktiekurser, vikande konjunktur, och företagens s.k. vinstvarningar.
När jag får brev från min bank förklarar de vänligt att bara mina
vanliga sparkonton, där jag alltså förlorar på att ha mina pengar,
omfattas av en garanti. Om banken skulle gå i konkurs och mina pengar
försvinna, går staten in och ersätter mig. Någon sån garanti
gäller dock inte bankens fonder, går börsen ner försvinner mina
pengar. Se där, ett fullgott skäl att inte samla skatter på jorden.
Dessutom är det så att även om jag skulle hitta ett helt säkert
förvaringssätt för mina skatter, någon perfekt metod att lägga
undan mina besparingar utan risk för att de ska kunna försvinna, så
skulle de ändå vara av högst begränsad nytta eftersom både mitt
liv och denna värld ska få ett slut. I psalmen sjunger vi ”Du kan
ingenting ta med dig dit du går” och i Jakobs brev läser vi: Solen
går upp med sin brännande hetta och sveder gräset, så att dess
blommor faller av och dess skönhet förgår. Så skall också den
rike vissna bort mitt i sin strävan (Jak 1:11). Det här
motsatsförhållandet mellan det världsliga som bara finns en kort
tid, och det andliga som varar för evigt, beskrivs också av aposteln
Johannes: världen och dess begär förgår, men den som gör Guds
vilja förblir i evighet (1 Joh 2:17). Jesus vill inte att vi ska
samla skatter på jorden därför att de inte ger oss någon
säkerhet. Dessa skatter kan när som helst ta ifrån oss och är
därför inget att lita på. Menar
då Jesus med dagens liknelse att det är fel att arbeta, tjäna
pengar och spara pengar? Nej, Bibeln lär oss tydligt att Gud
uppskattar att vi anstränger oss för att försörja oss själva och
våra familjer. När vi hör orden, ”arbetaren är värd sin lön”
tänker vi kanske på Paulus utläggning där han visar att den som
predikar evangelium är värd sin lön. På många ställen i GT
handlar orden dock om vanligt lönearbete. En av de lagbrott som GT:s
profeter fick predika mot var att man undanhöll arbetaren hans lön.
Det finns alltså inget fel med att arbeta för sin försörjning
enligt Bibeln. Tvärtom skriver Paulus: Tjuven
skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt
med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som
behöver (Ef 4:28).
Det är bara när vårt arbete och vår lön blir det viktigaste för
oss som det blir till synd. Att
samla skatter på jorden handlar inte bara om pengar och värdesaker.
Det är klart att det är fel om det viktigaste i mitt liv är min
aktieportfölj, min blänkande nya bil, min nybyggda sommarstuga eller
mina dyra märkeskostymer. Men jordiska skatter kan också vara saker
som är mindre konkreta. Idag vill de flesta svenska ungdomar på ett
eller annat sätt bli berömda. Berömmelsen är ett mål i sig, hur
man uppnår den är mindre viktigt. Om ni sett TV-programmet Idol vet
ni att många människor som inte har någon som helst talang för
musik ändå drömmer om att bli berömda musikstjärnor. När man
frågar ungdomar vad de vill bli i framtiden är det många som svarar
”kändisar”. Just att andra människor vet vem jag är blir målet
med mitt liv. För någon annan kanske det är makt och inflytande som
är den skatt hon värdesätter högst. För ytterligare någon annan
är det att vara omtyckt av sin omgivning som är målet med livet.
Men alla dessa ”skatter” är precis lika förgängliga som
rikedomen. Den som var berömd förra året kommer vi inte ihåg
namnet på idag. En mäktig toppolitiker finner sig plötsligt avsatt
och förbrukad. Den som är populär ena stunden ignoreras i nästa
stund och känner sig plötsligt mycket ensam. Lyckligtvis
kan vi ägna våra liv åt något mer meningsfullt än att samla på
skatter som ändå förstörs. Jesus uppmanar oss istället att samla
skatter i himlen där varken rost eller mal förstör och där inga
tjuvar bryter sig in och stjäl. Även om evigheten är något som
är mycket svårt att föreställa sig så kan vi ändå i viss mån
förstå Bibelns beskrivningar av himmelriket. Ett ställe där det
inte finns någon sjukdom, inga tårar, ingen smärta, ingen sorg
eller saknad; utan istället frid med Gud och varandra, ständig
lycka, och närhet till Gud. När vi läser om himmelen förstår vi
att skatter som förvaras där inte löper någon risk att bli stulna,
och att de inte heller kommer att rosta eller bli malätna. På samma
sätt som allt här på jorden är timligt och förstörs av tidens
tand. På samma sätt är allting i himmelen evigt och bestående,
upprätthållet och beskyddat av Gud själv. Men vilka skatter är det
som Jesus menar att vi kan samla i himmelen? För att finna svaret
måste vi titta längre fram i kapitlet, i dagens evangelietext. I
vers 33 står det: ”sök först Guds rike och hans
rättfärdighet”. De är skatterna som vi ska sträva efter. Hur
kan vi då hitta den skatt som är Guds rike? När vi läser Guds Ord
i allmänhet och evangelierna i synnerhet förstår vi att de
hebreiska och grekiska ord som vi översätter med ’Guds rike’
eller ’himmelriket’ inte alltid avser himmelen dit alla troende
ska bli hämtade av Kristus. Jesus ägnar t.ex. många av sina
liknelser åt att beskriva Guds rike som något vi har glädje av här
och nu. Det liknas vid god säd, vid ett senapskorn, vid surdeg, vid
ett fisknät o.s.v. Av dessa liknelser förstår vi att ’Guds
rike’ och ’himmelriket’ kan betyda Guds verksamhet bland
människor. Det att han omvänder människor från syndighet till
rättfärdighet, från död till liv. Vi hittar Guds rike i Hans
sakrament. När vi hör ordet predikas, när vi själva läser det och
får höra om våra synders förlåtelse och den frid vi har med Gud,
när ett barn döps i vår församling, när vi firar nattvard, då
är Guds rike aktivt. Att
söka Guds rättfärdighet som Jesus uppmanar oss i dagens text är
helt enkelt att leva ett kristet liv i helgelse. Den som först söker
Guds rättfärdighet har andra prioriteringar än den som lever för
att tjäna så mycket pengar som möjligt. Vi kan alla må bra av att
fråga oss vad som är det viktigaste i våra liv. Vad är det som har
första prioritet när jag fattar beslut? Det kommer att styra mina
val och hur jag väljer att handla i en viss situation. Dagens andra
liknelse visar oss hur viktigt det är att vi låter oss ledas av
rätt principer. I liknelsen använder Jesus ögat och kroppen som en
bild för hur en människas prioriteringar styr hennes liv. Kroppen
är beroende av ögat för att kunna tillgodogöra sig ljus. Gud
skapade våra ögon för att vi skulle ha glädje av det ljus han
redan skapat (Varde ljus!). Så länge våra ögon är friska fungerar
det precis som det är tänkt, genom en avancerad justering av
pupillen släpper ögat in lagom mycket ljus för att vi ska se vår
omvärld. Så länge våra ögon fungerar ger vår syn oss viktig
information om människor och saker omkring oss. Synen är kanske det
sinne vi har svårast att klara oss utan. De av er som har smärre
problem med er syn vet hur jobbigt det kan vara. Med försämrad syn
kan man ofta känna sig handikappad. Det blir svårare att läsa, man
kanske har svårt att känna igen andra människor på avstånd, det
kanske blir svårt att köra bil o.s.v. I liknelsen pekar Jesus på
vad som händer när ögat är sjukt. Hela kroppen läggs i mörker.
För den som är helt blind är det tydligt hur viktigt ögat är. Hon
har inget bra alternativ. Om inte ögat förser kroppen med ljus och
synintryck kan hon inte använda sig av något annat organ och t.ex.
se med öronen, eller titta med fotsulorna. Jesus säger: ”Om nu
ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!” Om
våra ögon är blinda så är också vi förblindade. Liknelsen
om ögat som kroppens ljus har en andlig betydelse. Om vi låter oss
styras av modern filosofi och låter den vara vårt ljus – då
ligger vi i mörker. Om vi låter modern vetenskap övertyga oss om
att det inte finns någon Gud – då famlar vi i mörkret. Om vi
låter våra egna begär och önskningar styra våra liv – då
vandrar vi i mörkret. Men Gud såg det andliga mörkret och sände
Jesus. Jesus säger: "Jag är världens ljus. Den som följer
mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus" (Joh
8:12). Alla människor är av naturen andligt blinda från födseln.
Våra andliga ögon fungerar inte om inte Gud ger oss synen tillbaka.
Det är Jesus som lyser upp våra mörka sinnen så att vi kan söka
Guds rike och Hans rättfärdighet. När
vi söker Guds rättfärdighet så låter vi hans heliga Ord avgöra
vad som är rätt eller fel, vi låter Hans värderingar bli våra,
istället för att alltid tänka på vad som är bäst för mig. I USA
finns ett ordspråk som lyder ”You have to look out for number one”.
I fri översättning ungefär: ”Se till att ta hand om nummer
ett”. Nummer ett är alltid jag själv, så talesättet innebär att
det viktigaste alltid är att själviskt bevaka sina egna intressen.
Vi ska som kristna också låta ”nummer ett” styra våra val, men
det är inte vi själva som är ”nummer ett”. Istället är det
den förstfödda från de döda, han som dog för våra synder för
att vi skulle få liv. Han som älskade oss när vi ännu hatade
honom. Jesus Kristus, Guds enfödde son är vår nummer ett. Det är
att först söka Guds rättfärdighet. I
sin första liknelse förklarar Jesus också följden av att samla
sina skatter på ett visst ställe. Han säger: där din skatt är,
där kommer också ditt hjärta att vara. Och visst är det så?
Om vi valt att spara våra pengar i t.ex. Handelsbanken kommer vi att
vara extra intresserade av att läsa om hur det går för just den
banken. Den får absolut inte gå i konkurs i en bankkris. Om vi köpt
Ericssonaktier så blir de där, tidigare så ointressanta, siffrorna
som berättar om aktiernas upp- och nergång plötsligt väldigt
viktiga. Det finns många som känner sig tvungna att kontrollera
aktiernas kurs varje dag. Jesus förklarar att så är det också när
det gäller de saker vi ser som de viktigaste i våra liv. Om
världslig rikedom, framgång, berömmelse och popularitet är vår
högsta prioritet så kommer också vårt hjärta att i första hand
bekymra sig om saker som försvinner. Men om vi har vår blick fäst
vid vårt verkliga mål – det himmelska hemmet – och Guds vilja
med våra liv här på jorden, då kommer också våra hjärtan att
vara på rätt ställe. Då oroar vi oss inte i onödan över saker
som Gud i sitt Ord lovat att ta hand om. Då har vi siktet inställt
på de himmelska skatterna. Och senare i vårt kapitel lovar Jesus ju
också att den som sätter de himmelska skatterna främst, kommer att
få allt det andra också. Vår Gud tar hand om oss, Han överger oss
aldrig. När
vi hör Jesu undervisning om att vi ska söka Guds rike framför allt
annat kan vi bli nervösa. Vi frågar oss med all rätt: Har jag
verkligen satt Guds rike och hans rättfärdighet främst i alla
lägen? Och om vi svarar ärligt på den frågan måste vi säga: Nej!
Vi har ofta gjort fel prioriteringar. Vi har ofta haft själviska
motiv för våra handlingar. Vi har ofta förträngt vad vi vet om
Guds vilja och istället gjort det som är vår vilja. Betyder det att
vi står under Guds dom? Det vi alltid ska komma ihåg när vi läser
om det kristna livet, helgelsen, är att genom Jesu återlösning på
korset så äger vi redan himmelriket, våra namn är skrivna i livets
bok. Vi är Guds barn redan nu, idag. Det barnaskapet är inte
beroende av vad vi kan prestera. Men Jesus visar oss också att de
kristna livet är en vandring där det gäller att ha rätt mål. Det
mål som ska vara utmärkt på vår karta ska vara Guds rike, och inte
världslig rikedom. Och när vi vandrar genom livet med rätt mål
för ögonen kommer vi att växa i tro och helgelse, vi kommer att bli
bättre och bättre på att först söka Guds rike och Hans
rättfärdighet. Amen.
Låt oss be! Peter Öhman |
|
© HL 17 januari 2007 |
|